Kvällslektyr

Dark Zero Thirty

Stort att få vara med i recensionen av Dark Zero Thirty! Och tack Hannes Dükler för genusanalysen.
http://www.gp.se/kulturnoje/recensioner/filmer/filmer4fyrar/1.1273471-zero-dark-thirty?m=print

Fru Bendjelloul, fru Cameron och andra små familjeangelägenheter

Antar att hon bara vaktar makens statyett...

I Piteåtidningen kunde man häromdagen läsa ett porträtt av Katheryn Bigelow. I anslutning fanns det en faktaruta där det stod matnyttiga saker som: 61 år, har varit gift med James Cameron, mamma från Norge. Men förlåt, stopp ett tag. Det här med att hon vunnit en Oscar som bästa regissör? Nä, men det är ju lätt att glömma förstås. Men vart tog statyetten egentligen vägen?

Det ser ut som om den hamnade i min faktaruta!
För i helgen fick jag möjlighet att berätta om mitt feministiska filmprojekt i riksmedia. Och jag vill verkligen tacka för den möjligheten. Men fru Bendjelloul skulle ändå vilja göra ett litet, litet påpekande. För jag verkar ha råkat ut för det omvända, att utan anledning alls associeras med en Oscar. Min svågers. För i min faktaruta står det att jag är gift och min mans namn, plus vad hans bror heter. Kanske en liten detalj i sammanhanget. Men det känns verkligen sådär att, som den filmfeminist jag är, definieras utifrån männen i min familj. Det blir ju dessutom aningen komiskt med tanke på vad det är jag talar om. Den manliga normen. Synd på en i övrigt bra artikeln:

Filmdiet  blev inte så matnyttig

Zero Dark Thirty och The Reluctant Fundamentalist

Två filmer om internationell terrorism, av kvinnliga regissörer, är aktuella inom kort. Katheryn Bigelows Zero Dark Thirty (premiär i USA i december) och Mira Nairs The Reluctant Fundamentalist, som öppnar Venedigs Filmfestival den 29 augusti.

Mira Nair 

Zero Dark Thirty handlar om jakten på Osama bin Laden. Den är politiskt sprängstoff i USA där konspiratoriska republikanska debattörer talar om den som ett beställningsverk av Obama administrationen.

The Reluctant Fundamentalist är en politisk thriller om en amerikansk man med pakistanskt påbrå som hamnar mitt i ett gisslan drama. Den bygger på en bästsäljande roman med samma namn.

Fredrik Strage skrev, med anledning av Zero Dark Thirty, i förra veckan en krönika i DN om att tiden för nidporträtt av araber på film är över. Han menade att de värsta exemplen ligger tio år tillbaka i tiden, innan den 11 september 2001. Det är ju fullkomligt felaktigt.

Hatet och misstron mot muslimer och araber manifesterar sig överallt, hela tiden. I film, på internet och i media. Det krävs inte ens en särskild känslighet eller tränat öga för att lägga märke till det. Det räcker till exempel med att se Sacha Baron Cohens senaste film Diktatorn för att översköljas av idiotiskt fördomsfullt träck. Och den filmen kom i år.

Nidbilder av araber på film har en lång historia, lever och har hälsan. Så inför premiären av dessa filmer håller jag andan och drömmer mig tillbaka till Doktor Zjivago och en av få araber som lyckats få rollen som förste älskare utan att behöva byta namn - Omar Sharif.

Och för den som vill råda bot på sin eventuella historielöshet kring detta angelägna ämne kan jag rekommenderar Jack G Shaheens bok Reel Bad Arabs. Mycket intressant läsning.

Fredrik Strages krönika

Zero Dark Thirtytrailer

Artikel om Reluctant Fundamentalist