Recasting Filmhistory - Den gode, den onde, den fule

Ibland måste man ta till drastiska åtgärder för att uppdatera ett otidsenligt kulturarv. Dåtidens rasism, sexism och brist på jämställdhet kan vara svårsmält för dagens läsare/tittare. Låt oss därför gå tillbaka till de avgörande ögonblicken i filmcastingens historia. Till de där tillfället när filmhistoriens mest ikoniska roller skulle besättas. Och så tänker vi om. Välkomna till lite befriande filmhistorisk retuschering.

Roliga Julia Louis-Dreyfus hemsöks fortfarande av rollen som Elaine, Seinfeldts sidekick. Hur vore det om hon fick kliva fram och ta huvudrollen? 

Debra Granik - Winters Bone

Winter`s Bone är en socialrealistisk modern western med den hårdaste cowboy genren någonsin skådat - 17-åriga Ree Dolly. Ree letar efter sin försvunna pappa samtidigt som hon försöker ta hand om sina småsyskon och sin sjuka mamma. Detta i USA:s absoluta bakvatten, där banjo är ett levande instrument och armén den enda karriärsmöjligheten. Här är filmen som visar att man kan ha två tankar i huvudet samtidigt. Att det går att göra en gastkramande thriller och en skoningslös klasskildring samtidigt. En film om hunger, tonårsgraviditet, psykisk ohälsa, barnfattigdom, arbetslöshet och missbruk. Samtidigt en suggestiv och obehaglig spänningsfilm. I Graniks universum lurar det ett hot bakom varje vindpinat skjul. Och Ree tvingar oss att knacka på varje dörr. Nej, låt bli! Gå inte dit! Ändå gör hon det gång på gång. Utan avslöja alltför mycket, men värt att nämna, är att Ree trots filmgenrens alla konventioner inte råkar ut för något sexuellt våld. Bara en sådan liten detalj.
Och överallt den där djupa Missouriska skogen, att bemästra eller förirra sig in i. Och visst tänker man på Twin Peaks, inte minst när Laura Palmer (Sheryl Lee) dyker upp i en biroll. En blinkning?
Men framförallt - Vilken ynnest att få vara i regissören Debra Granik och manusförfattaren Anne Rosellinis värld. En värld där kvinnor är hårda som flinta; röjer runt, slåss och framförallt - aldrig backar. Som en Den sista färden (John Boorman) men med en realistisk könsrepresentation av en amerikansk delstat. Med banjo och allt. Dessutom är Jennifer Lawrence som spelar Ree lysande och inte lite lik Juliette Lewis som man ju gillar.  (och som  dessutom är med i två mycket bra filmer som jag tipsat om på sidan -  Whip it av Drew Barrymore och Strange Days av Katheryn Bigelow).

Källa: Hyrfilm