Om någon, för några år sedan, frågat folk i Sverige vad
Bechdeltestet var hade förmodligen inte många kunnat svara. Förutom några
serie-entusiaster förstås. De flesta hade kanske gissat på att det är något man
använder för att uppmäta jordskalv eller ett sätt att upptäcka veneriska
sjukdomar. Det är roligt att något sprunget ur en underground seriekultur
kan låta så kliniskt och korrekt. Det är bra. För det ger testet den pondus.
Inger respekt. Denna vecka har Göteborgs Filmfestival och två stora bloggare: Underbara
Clara och Lady Dahmer skrivit om Bechdeltestet. Jag tycker det är oerhört roligt att testet på det sättet får
ännu större spridning i Sverige, så att fler lär känna detta användbara redskap
i genus- och mediekritikens verktygslåda. Och eftersom uppmärksamheten lett
till fler träffar på min sida sammanfattar jag här nedan två inlägg från förra
året om Bechdeltestet. För kom ihåg! Repetition är all kunskaps moder.
Termen Bechdeltestet lanserades i och med att Alison
Bechdels seriestrip The Rule publicerades
i Dykes to Watch Out For 1985. Det
fantastiska är att Bechdeltestet nu, nästan 30 år senare,
populariserats och fått något av ett globalt genombrott.
Bechdeltestet är ett enkelt men genialt sätt att bedöma om en film uppfyller någon slags miniminivå av verklighetsskildring och på så vis har relevans för dig som kvinnlig åskådare. En film ska enlig Becheltestet uppfylla dessa tre kriterier:
1. It has to have at least two women in it
2. Who talk to each other
3. About something besides a man
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar