Filmhistoriska panelhönor - Fanny

Åh, alla dessa outforskade kvinnokaraktärer som tvingas sitta vid sidan av filmernas handling och liksom vakta handväskorna medan huvudkaraktären kurtiserar och jazzar loss på dansbanan! Hon som får nöja sig med att agera bi-sittare i dramat om någon annan, mer karismatisk, karaktärs liv. Till er är denna lilla serie tillägnad. Till karaktärer som skulle behöva vår kärlek och respekt. Och en och annan replik förstås. Alltså inga superhjältar eller ouppnåliga monoliter med armborst utan neurotiska, obegripliga, fullständigt ouppbyggliga men alldeles underbara och gränslösa kvinnliga bi-roller. Här kommer en stilla bön om att de skall få kliva ur kulisserna och spela huvudrollen i långfilmen om sitt eget liv. Idag har Fanny ordet: 

Fanny  - Fanny och Alexander av Ingmar Bergman 

Alexander, Alexander, Alexander. Ett jävla tjat om den där Alexander om du frågar mig. Men Fanny då? Varför talar ingen om Fanny? Om jag inte missminner mig så står mitt namn före Alexanders! Jag menar filmen heter väl för fan inte Alexander och Fanny? Men det kanske ligger någon slags typografisk orsak bakom det hela. Att det skulle blivit asymmetriskt på filmaffischen ifall filmen bara hetat Alexander rakt upp och ner. Kanske. Men det hade ju iallafall varit mer renhårigt. Hade det inte? Du kan ju bara föreställa dig min förvåning när filmen var klar. Och jag såg den. Hur allt klippts bort sånär som på några enstaka repliker. Och jag bara - jävla skitgubbe! Men nu är det iallafall dags för mina 15 minuter. Så pass upp! Och för Guds skull, blinka inte, för då missar du en av mina sällsynta munrörelser i bild där onkel Gustaf säger " Lilla Fanny, nu har vi det allt trevligt, har vi inte det?" 
-  I helvete heller! 

/Fanny

P.S Alexander är en tönt. Och sängvätare. D.S