Feministisk Filmfasta enligt Emelie Svedjer

En av Emelies bästa filmfastefilm

I slutet av januari i år gick jag ut från bion efter ha betalat för att se Gangster Squad, en tråkig, dum film, av manlig regissör och med typ två kvinnliga karaktärer som i vilket fall bara fungerade som flickvän eller fru (om man inte räknar kvinnan utan namn i början som nästan blev våldtagen men räddades av de manliga hjälten). Problemet är att jag är feminist, men samtidigt konsumerar massa film som är fullständigt sexistisk, som framställer kvinnor som symboler och dekoration eller som totalt frånvarande från allt viktigt. Nu måste det vända, jag måste hitta på något för att se bättre film, tänkte jag.

Så vad bättre än att sätta upp lite avgränsningar och regler? Jag hade hört Wanda prata om feministisk filmfasta på Umeås filmfestival Move under hösten, och blev sjukt inspirerad. Den traditionellt kristna fastan på 40 dagar kändes som en lagom tid.
Min första tanke var att bara se filmer regisserade eller med manus av en kvinna. Men manusbiten kändes lite krånglig, så i praktiken har det blivit regi som jag har tittat efter.

Den 13 februari satte jag igång och idag går jag i mål. Vad kan jag då konstatera efter de här 40 dagarna?

Det har varit svårare att hitta filmer jag velat se. Jag ser mest filmer på bio och på streamingtjänsten Netflix, hyr ibland film och försöker hålla nere illegal nerladdning. Utbud överallt har betydligt färre kvinnliga filmare än män. Då och då har jag inte kunnat gå på bio när jag haft lust. Men det har varit mindre problematiskt än jag
trodde innan.

Jag har sett annan sorts film än jag brukar. Fler draman, färre stora actionspektakel. Med det kom en insikt om att jag trott mig inte gilla draman, vilket ju absout inte stämmer. Fast jag har också hunnit med skräck och romantiska komedier.

Jag har sett lite mer film än jag brukar, mycket tack vare alla tips om bra filmer som folk bidragit med. Och också blivit mer peppad på att se välgjord film, inte bara underhållning för stunden.

Take this Waltz av Sarah Polley 

Det har nästan bara blivit engelskspråkiga filmer eftersom de varit lättast att få tag i. (Kanske nästa fasteperiod skulle bli icke-engelskspråkiga filmer?)

Frågan om kvinnligt filmskapande och representation i filmer blir mer och mer något som diskuteras tycker jag mig se - hurra!

I de filmer jag har sett under fastan har kvinnor porträtterats som faktiska karaktärer, och jag har också sluppit se kvinnor som rädda offer vilket varit enormt skönt. Det kommer bli svårt att gå tillbaka till filmer som inte klarar Bechdeltestet, till exempel.

Ett mål var att hitta nya favoritregissörer och det har jag gjort!

Topp tre under filmfastan
Holy Smoke av Jane Campion
Morvern Callar av Lynne Ramsay
Take this waltz av Sarah Polley

Tack alla som peppat och tipsat!
@emeliesvedjer