Månader av avhållsamhet

Detta är ett cineastiskt experiment. Ett sätt att undersöka vad som händer om man avstår ifrån att se filmer gjorda av män. Tveksam inför bilden av en mansdominerad filmbransch? Då inbjuder jag dig att här följa mina försök till cineastisk asketism.


Visar inlägg med etikett S.J. Clarkson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett S.J. Clarkson. Visa alla inlägg

måndag 12 mars 2012

Diskhandskar och Toast av S.J. Clarkson


Hur kommer det sig att jag under loppet av en vecka lyckats se två filmer där huvudkaraktärerna bär gula diskhandskar (Love Always Carolyn och nu Toast)? Detta hemmafruattribut som jag inte ägnat en tanke sedan jag var barn. Det kan ju inte vara en slump, det måste ha en djupare innebörd. Det är inte utan att man känner sig lite träffad. Hur kan de veta att jag, efter en lång vinters kyla, handspritande, blöjbyten och frånvaro av diskmaskin, fått vansinnigt röda och nariga händer? Och att jag funderat över vad man kan göra för att undvika torra knogar? 50-talets kvinnor har nu gett mig svaret - plasthandskar. Men är gula plasthandskar bara praktiska? Är de inte lite kvinnoförnedrande också? Ja, se där vad lite feelgood kan väcka stora existentiella frågor kring könsmaktsordning. För det var efter en oerhört intensiv vecka med hål i huvudet som jag sökte efter lite feelgood och min bredbandsuthyrare föreslog filmen Toast av S.J. Clarkson. Clarkson är en brittisk regissör som främst utmärkt sig genom sina tv-uppdrag med avsnitt av House, Lost, Ugly Betty och Dexter på meritlistan. Hennes långfilm Toast bygger på den brittiska kocken och matskribenten Nigel Slaters biografi och har Helena Bonham Carter i en av huvudrollerna. Och när jag väl frigjort mig från det faktum att filmen bygger på en, för mig, helt okänd persons berättelse växer en underhållande ”coming of age” film fram. Om en tid då spagetti och pulverparmesan ansågs exotiskt och kvinnors enda egenvärde var huruvida de var en god husmor. Brittiske Nigel växer upp moderslös på en sträng rostbrödsdiet tills pappa träffar kvinnan som med sina kulinariska talanger på klassiskt 50 - talsmanér snärjer honom i sitt nät. En matduell mellan Nigel och styvmodern om faderns gunst tar vid vilket slutar med förskräckelse…Detta är en visserligen en liten men väldigt underhållande film som tydligt visar att 50-talets sunkiga ideal med äktenskapskarriär och köksslavar inte tål att föras in i 2000 –talet. De ska upplevas på behörigt avstånd - på film.

Källa: Hyrfilm