Det finns en rad filmer och filmskapare som spelade en stor roll i formandet av min självbild och min bild av kvinnor och män. Det var framförallt de europeiska filmer i början av 90 -talet med män i trenchcoat ( läs Christopher Lambert) och galna kvinnor (Beatrice Dalle). Kärleken var fou, kvinnan ung och mannen modell äldre. Jag hade verkligen inget filter och har sedan det första drabbande mötet med en del av dessa regissörers filmer engagerat följt deras filmkarriär med stigande olust. Detta är uppgörelsen med dem. Så mycket investerad tid och engagemang som jag aldrig får tillbaka och som jag aldrig skulle gett någon bladig sexistisk idiot på krogen.
#prataom det - Julio Medem
1992 kom Kossor på bio som jag minns som en helt fantastisk film. Den gjorde att jag såg hans följande filmer Den röda ekorren och De älskande vid polcirkeln på bio. Jag var ett fan. När jag sedan såg Sex och Lucia skulle det varit walkover, a strall in the park - ja, du vet. Jag var så välvillig, titeln till trots. Och så gick allt i kras.
Det var en så dum film, förvillande lik vilken mjukpornografisk film som helst. En ö med människor som har sex med varandra. Lite som Grottbjörnens folk, fast för finsmakare. Mycket unga toppiga bröst. Visserligen en erigerad penis (som jag minns det) men så tradig och fånig film att det bara kändes som om det var över mellan oss. Men ändå så väcktes den där romantiska Medemkänslan till liv när tysk tv annonserade att de skulle visa hans senaste film Room in Rome härom månaden.
Är inte Julio rätt härlig ändå?
När jag intervjuade regissören John Boorman sa han att Hollywood är besatta av filmer vars handling kan sammanfattas i en mening " Schwarzenegger - DeVito - twins": Medems senaste film kan lätt sammanfattas "Två lesbianer - ett hotellrum - nakna". Julio fortsätter att utforska sitt intresse för sex i begränsade utrymmen, en ö, ett hotellrum... Det är liksom definitivt slut mellan oss nu.
Usch, känner igen mig alltför väl. Visst är det lite sorgligt att så mycket man tyckte var fantastiskt - inte bara är ganska dåligt, utan också liksom solkigt.
SvaraRadera#prataom det# - Luc Besson
De som inte gjort upp med honom ännu är det hög tid nu. Ojojoj hur många utomhusvisningar i pittoreska medelhavsbyar av "Det stora blå" man har suttit och suckat åt det mystiska manliga geniet som kan hålla andan så länge under vattnet. Och hans kvinna som vill ha honom i ett "vanligt" liv med barn och vardag, men tji fick hon - sådant är inte för jesusgestalter.
Och utförsbanan för Luc är minst lika sorglig som hans genombrottsfilm. Ni som missade "Colombiana" i höstas som Besson producerat, var glada! Han fortsätter det han påbörjade med Leon, alltså att skildra kvinnliga torpeder ute efter hämnd i minimala kläder och STORA vapen i händerna.
Man får hålla hårt i de pärlor som fortfarande håller, men för säkerhets skull, se inte om dom.
För att inte tala om Leons bisarra förhållande till lilltjejen
Radera