Oscarsutdelningens eftersmak

Efter att gårdagens glädjeyra lagt sig kom så den bittra eftersmaken. Den som liknar den man hade efter att ha druckit häxa på mamma och pappas finsprit. Det som igår var så klassigt och sofistikerat visade sig dagen efter smaka som OK-mackens sämsta t-röd. Och jag menar naturligtvis inte vinnarna utan den sjukt sexistiska högstadiejargongen från programledaren Seth MacFarlanes manuskort. Han lyckades med bedriften att skämta om kvinnomisshandel, skådespelerskornas tuttar och kvinnlig "generande" hårväxt. Studentspexen på Chalmers håller högre nivå. Följ länken nedan till Buzzfeeds lista med alla skämda skämt.

http://www.buzzfeed.com/hillaryreinsberg/sexist-things-at-the-oscars

It´s such a thin line between being sexy and being sexist!

Lisbeth Salander Rape -Revenge-Rape?

Lisbeths sexualitet är så fri att hon ligger med vem hon vill, när hon vill. Den är så fri att hon visar brösten för vem hon vill, var hon vill. Och hon vill visa brösten på annonspelare över hela jordklotet. För hon är en stark och självständig kvinna som visar brösten för vem hon vill - men alltid på sina egna villkor.
Stieg Larsson. Detta måste ju vara den absoluta mardrömmen. Att allt, trots alla ens goda intentioner, ändå slutar på den kommersiella kökkenmöddingen. Att resultatet när din rape revengeberättelse tuggats genom Hollywoodmaskineriet är att Lisbeth Salanders kropp återigen är till salu. Rape -Revenge - Rape - Revenge?

#prataom det - Woody Allen

Det finns en rad filmer och filmskapare som spelade en stor roll i formandet av min självbild och min  bild av kvinnor och män. Jag hade  inget filter och har sedan det första drabbande mötet med en del av dessa regissörers filmer engagerat följt deras filmkarriär med stigande olust. Detta är uppgörelsen med dem. Så mycket investerad tid och engagemang som jag aldrig får tillbaka och som jag aldrig skulle gett någon bladig sexistisk idiot på krogen.

 Okej Woody. Du duperade mig verkligen med ditt New York fyllt av smarta, kvicka människor som för intelligenta samtal i ett rasande tempo om allt från relationer till absurda banaliteter. Vansinnigt charmigt. Verkligen, jag menar det. Men allt det där var ju bara rökridåer för att dölja ditt verkliga uppsåt. Din drivkraft och underliggande agenda var hela tiden att framställa dig själv som filmens svar på Adonis trots sakens uppenbara orimlighet. Denna lömska plan genomförde du  naturligtvis successivt för att inte bli påkommen. Mitt intresse väcktes med Manhattan. Manhattan var särskillt intagande för unga kvinnor tack vare Diane Keatons karaktär med sin androgyna stil. Mycket smart drag! Ja, sedan rullade det på med Zelig(otroligt rolig film), Kairos röda ros, Hanna och hennes systrar ( åh, jag såg inte tecknen), Små och stora brott, Alice (okej, jag älskar fortfarande Alice), Fruar och äkta män, På tal om Afrodite....Ja, det var ungefär här som till och med jag började snegla ängsligt mitt biosällskap. Vad är det här? Helena Bonham Carter och Mira Sorvino vill båda ha Woody? Sedan blev Julia Roberts nerkärad i Woody i Alla säger I love you... Här tog vi faktiskt ett ganska rejäl paus jag och Woody. Tills en sommar då jag och min man var ute och promenerade. När vi passerade Victoria visade det sig att en bekant jobbade där och släppte in oss gratis på en film som just skulle börja. Det visade sig vara Whatever Works. Man kan säga såhär. När nu Woody befäst att unga vackra kvinnor vill ha just honom är steget inte så långt till att leva ut alla gamla otrevliga, hypokondriska och griniga gubbars fantasi. Den om att det ska komma en ung tjej och ta hand om halta, sura gubbar som slår ut med händerna. Här är jag! Jag är sur och livstrött och har ont. Baka, laga mat, städa och älska med mig trots att jag inte orkar ge något tillbaka. Men nu är jag inte längre gammal nog att vara din pappa. Jag skulle faktiskt kunna vara din farfar. Cirkeln är sluten. Woody har åstadkommit det han satte som sitt mål när han gick in i filmbranschen. Komsi, komsi och sitt i farfar Woodys knä! Im sexy and you know it.

#prataom det - Julio Medem

Det finns en rad filmer och filmskapare som spelade en stor roll i formandet av min självbild och min  bild av kvinnor och män. Det var framförallt de europeiska filmer i början av 90 -talet med män i trenchcoat ( läs Christopher Lambert) och galna kvinnor (Beatrice Dalle). Kärleken var fou, kvinnan ung och mannen modell äldre. Jag hade verkligen inget filter och har sedan det första drabbande mötet med en del av dessa regissörers filmer engagerat följt deras filmkarriär med stigande olust. Detta är uppgörelsen med dem. Så mycket investerad tid och engagemang som jag aldrig får tillbaka och som jag aldrig skulle gett någon bladig sexistisk idiot på krogen.

#prataom det - Julio Medem
1992 kom Kossor på bio som jag minns som en helt fantastisk film. Den gjorde att jag såg hans följande filmer Den röda ekorren och De älskande vid polcirkeln på bio. Jag var ett fan. När jag sedan såg Sex och Lucia skulle det varit walkover, a strall in the park - ja, du vet. Jag var så välvillig, titeln till trots. Och så gick allt i kras.
Det var en så dum film,  förvillande lik vilken mjukpornografisk film som helst. En ö med människor som har sex med varandra. Lite som Grottbjörnens folk, fast för finsmakare. Mycket unga toppiga bröst. Visserligen en erigerad penis (som jag minns det) men så tradig och fånig film att det bara kändes som om det var över mellan oss. Men ändå så väcktes den där romantiska Medemkänslan till liv när tysk tv annonserade att de skulle visa hans senaste film Room in Rome härom månaden.
Är inte Julio rätt härlig ändå?
När jag intervjuade regissören John Boorman sa han att Hollywood är besatta av filmer vars handling kan sammanfattas i en mening " Schwarzenegger - DeVito - twins": Medems senaste film kan lätt sammanfattas "Två lesbianer - ett hotellrum - nakna". Julio fortsätter att utforska sitt intresse för sex i begränsade utrymmen, en ö, ett hotellrum... Det är liksom definitivt slut mellan oss nu.