Det finaste en filmfastare kan få

Att arbeta med feministiska frågor är att vara i konstant opposition med rådande förhållanden och jag kan därför tycka att det är extra viktigt att uppmärksamma de positiva förändringar som faktiskt sker. Det är också viktigt att skilja på situationen inom filmproduktion och filmvisning. Det senaste året har nämligen i stort sett alla stora svenska filmfestivaler (Stockholms Filmfestival, Göteborgs filmfestival, Tempo, Move Umeå, Fantastisk Filmfestival osv) haft fokus på kvinnliga filmskapares villkor och/eller arbetat med en jämställd programsättning. Inför hösten har jag redan blivit kontaktad av Nordisk Panorama, Monsters of Film, Move Umeå och Flimmer om detta. Det är glädjande att frågan är på väg att bli en självklar variabel vid programsättning, en slags kvalitetsmarkör gentemot bransch och publik som visar på att avsändaren är ambitös och att festivalen är ett resultat av många medvetna val. Även internationellt sker det faktiskt saker, för även om Cannes fortsätter att vända röven åt kvinnligt konstnärskap hade festivaler som te x Sundance en jämn fördelning mellan könen bland de tävlande filmerna i år. För mig, vare sig jag arbetat som föreståndare på biograf, recenserat film eller skrivit för bloggen har denna begränsning varit lärorik och gjort mitt arbete mycket intressantare. Förhoppningsvis ger denna förändring även festivalpubliken nya perspektiv och filmupplevelser. Skälet till att jag tar upp detta är att jag igår fick något av det absolut finaste en feministisk filmfastare kan få. Jag fick ett brev från Marc David Jacobs som arbetar som programsättare för Edingburgh Film Guild. Det är den äldsta filmklubben i världen, nu med 84 år på nacken. Han skrev ett väldigt inspirerande brev till mig som jag hoppas att alla som just nu sitter och sliter med mångfaldsaspekterna inför kommande festivalprogram, manusarbete eller varför inte rekrytering av filmteam till nästa filminspelning kan hämta kraft och inspiration ifrån. För vi ska inte hymla om att det kan vara ett hårt arbete att ta fram ett varierat och jämställt filmprogram, Men som Marc skriver: ”I have worked directly with nearly all of the individual filmmakers involved, and it has proven an extraordinary experience - so much so that I cannot wait to organise the next one.” Vi är alla härmed också inbjudna att besöka Marc på Edingburgh Film Guild. Gör det, för maken till entusiastisk cineast och spännande program får man leta efter. Hela programmet hittar ni här. Sedan vill jag också passa på att tacka Göteborgs Filmfestival för deras cineastiska nätdejtingservice!

Mai Zetterling

P.S Marc skickade även med ett signerat foto av Mai Zetterling (som ni ser här till höger) från hennes besök på just Edingburgh Film Guild 1948.

------

Dear Wanda Bendjelloul,

My apologies for writing to you in English.  I heard about your work with Feminist Film Fast through the Göteborg International Film Festival, and have been very inspired by the concept of the feminist film fast, as I have also been by women's film festivals of the past.

I am the organiser of a programme called Edinburgh Film Guild New Cinema.  Over the past several months, I have been working towards a goal of introducing as many new films by women to Scottish audiences as possible - certainly in at least half of our programme, and hopefully much more than that.  As you may know, Edinburgh was the site of the world's second women's film festival (in 1972, only a few months after the First International Festival of Women's Films in New York), and my aim is to add to that very worthwhile tradition.

There have been many good women's film festivals (in the UK, there are at least Birds Eye View and the new London Feminist Film Festival), but there have also been very many non-women's film festivals which have focussed on recent films from one country or another.  On occasion, the two have combined to create individual focusses on films by women of one particular country.  However, I don't know that there has ever been any ongoing series of such focusses.  I am therefore attempting to make this my approach to screening collections of films by women.

To me, it feels like taking a continuing country-by-country approach to women's films must allow audiences to discover far more talented female filmmakers than they could otherwise by providing the specific contexts for these new films to be included in.  I very much hope, then, that you may be interested in the first programme I've managed to put together along these lines: http://edinburghfilmguild.org.uk/wordpress/?page_id=1548 .  This is a focus on women filmmakers in Finland.

Specifically seeking out Finnish films by women filmmakers has led to an incredible process of being constantly and genuinely amazed to come across such an incredible diversity of films and filmmaking styles, very few of which I would have experienced if I had been programming the event differently.  I've been very fortunate in being able to show all the incredible films included here, each one made in the past two years and only two of them previously seen in the UK.  All of them are new to Edinburgh.  I have worked directly with nearly all of the individual filmmakers involved, and it has proven an extraordinary experience - so much so that I cannot wait to organise the next one.

At the moment, it is difficult to know how it will all turn out, but if we are successful I hope to continue with many more focuses on the work of women filmmakers from many other countries.  At the moment, I am not yet been able to plan for the next country focus, as that will require this event's success first - to prove that people will be as interested as I think they will be.  We must wait and see how it does.  Until then, though, there are fortunately many more exceptional individual films by women which we can programme in the meantime.

I therefore hope that you will read of this event with interest and that you may even be willing to help spread word about it. If so, please let me know if there's anything I can do to help you do so.  I know that most (all?) of your audience will not be anywhere near Edinburgh, but it would be enough to know that people will hear of what we are trying to do with this event and in the future.

For now, thank you so much for reading this and again for your inspiring work.

With sincere regards,
Marc David