Månader av avhållsamhet

Detta är ett cineastiskt experiment. Ett sätt att undersöka vad som händer om man avstår ifrån att se filmer gjorda av män. Tveksam inför bilden av en mansdominerad filmbransch? Då inbjuder jag dig att här följa mina försök till cineastisk asketism.


torsdag 16 december 2010

Mary Harron

En rebell och punkare med bakgrund som musikjournalist - Mary Harron är en regissör som står bakom en brokig rad med filmer. Ämnesvalen är ganska punkiga i sig och inte särskilt medhårs. Hon slog igenom med filmen I shot Andy Warhol, baserad på SCUM manifestet och Valerie Solanas mordförsök på Andy Warhol. Filmen blev naturligtvis kramad av feminister som måste tappat andan när Harron som sitt nästa projekt valde att filmatisera Brett Ellis American Psycho. Explicit, perverterad och våldsam. Det var ett tag sedan jag såg den nu och vad jag minns har den inga kvinnliga karaktärer. Men filmens skildring av en avtrubbad iskall mansvärld där män mäter penis med hjälp av sina visitkort och erövringar är inget smickrande porträtt av män och filmen är bitvis ganska dråplig. 
Nu har Harron gjort en tv-film: The Notorios Bettie Page om pinupan och glamourmodellen.
Tyvärr är detta en enkel biografi utan några som helst ambitioner att förstå Bettie Pages drivkraft och karaktär. Denna fascinerande karaktär framstår mest som en tjej som utsatts för en rad övergrepp men trots allt är naiv, glad och snäll. Mja...

onsdag 15 december 2010

Efterlysning!

Måste hitta Wanda av Barbara Loden från 1970. Annars förgås jag. Har letat vitt och brett och fick tillslut det deppiga beskedet i BFI Southbanks filmbutik i London att de slutat ge ut den helt och hållet. Hur kunde de? Är det inte någon som har en kopia av denna film för utlåning undrar desperat.

måndag 13 december 2010

Så nära får ingen gå

Fredag kväll ser vi Svinalängorna av Pernilla August med bland annat Noomi Rapace i en av huvudrollerna. 21.15 på Saga är det bara ett hundratal platser sålda och stolarna gapar tomma i raderna. August förhåller sig fritt till Alakoskis bok och efter filmen är det ingen i sällskapet som riktigt kan minnas vad som var med i boken. Det är bra, en ny historia växer fram. Och det är ett oerhört intimt porträtt av den vuxna Lena, skildrat men enorm detaljrikedom. Små, små till synes obetydliga scener, som den där en mattkant läggs kant i kant med en linje i golvet, visar det vuxna alkoholistbarnets behov att skapa ordning i kaos. Noomis spända käkar och hennes makes (Ola Rapace) okänsliga framfart i hennes förflutna. Fantastiskt foto i en färdig arthouseförpackning redo att resa långt över Sveriges gränser.

tisdag 7 december 2010

Planlöst zappande

I flera dagar har jag varit för trött för att se en hel långfilm - återstår då endast ett ändlöst zappande mellan tv- kanalerna. Om fastan hade inkluderat tv mediet skulle hela experimentet kommit på skam,
här är alla program företrädelsevis gjorda av män om män. När vi lördag kväll ändå försöker att se en film på tv visar det sig vara betydligt svårare än att se en film på videobredband/bio. Under lördagkvällen är det faktiskt strängt omöjligt. Runt åtta, nio på lördag kväll visar nämligen kanal 1 Ransom av Ron Howard med Mel Gibson i huvudrollen, kanal 2 Match Point av döskallemärkta Woody Allen, 3:an visar först Dagisnuten av Ivan Reitman följd av Oceans Eleven av Steven Soderbergh, 4:an visar Shooter av Antoine Fuqua, 5:an Just Like Heaven - en romantisk komedi av Mark Waters följd av Berättelsen om oss av Rob Reiner, tv 4 + Hairspray av Adam Shankman följd av Livvakterna av Anders Nilsson, 6:an visar Röd Drake Hannibal Lector uppföljare av Brett Ratner och TCM Katt på hett plåttak av Richard Brooks följd av No small affair av Jerry Schatzberg. Av 12 möjliga filmval återstod bara att stänga av och läsa en god bok. Jag yrkar för reducerad tv- licensavgift för kvinnor!

fredag 3 december 2010

Dag - 11 Bechdeltestet

Efter 3 dagar i absolut radioskugga (eller snarare internetskugga) i Värmlands skogar är jag tillbaka vid datorn. Jag har inte bara varit utan uppkoppling utan även utan tv och därför inte kunnat konsumera några filmer alls. Fick idag via radion dock ett ovärderligt tips på en syskonsjäl. Alison Bechdel lanserade 1985 termen Bechdeltestet i en strip som hette The Rule från 1985 ur serien Dykes to Watch Out For. Det är ett enkelt men genialt sätt att bedöma om en film uppfyller någon slags miniminivå av verklighetsskildring och på så vis har relevans för dig som kvinnlig åskådare. En film ska enlig Becheltestet uppfylla dessa tre kriterier: 


1. It has to have at least two women in it 
2. Who talk to each other 
3. About something besides a man
Mera? http://alisonbechdel.blogspot.com/2005/08/rule.html