Harder Faster Pichler!

J `adore Arthouse Hardcore

Här är så trailern till Äta sova dö. Gabriela Pichler är Sveriges svar på belgiske dystopikern Bruno Dumont. För aldrig tidigare har väl Flanderns nedlagda bruksorter och knähöga lervälling känts närmare.

Och vilket genidrag sedan att använda sig av den musik som alla musikaliska förståsipåare känner instinktiv beröringsskräck med men som så uppenbart är det givna soundtracket till berättelsen om Sverige utanför storstäderna - Scooters tyska arenatechno. Att förakta Scooters musik är klassförakt. Pichler visar var arthouseskåpet ska stå! Jag säger därför somScooters superväteoxidblekta frontman H. P. Baxxter - J `adore Hardcore! Are you ready????

Trailern

Ve och fasa - ändrat premiärdatum

Alltså, det är vansinnigt frustrerande när man bespetsat sig på något och det ändras plötsligt. På SFI:s hemsida har det hela tiden stått att Äta sova dö har premiär den 7 september men nu visar det sig att den har premiär den 5 oktober....det betyder att det är 74 dagar kvar till premiären. Okej då.

Äta sova dö - Hype it up

47 dagar kvar till den svenska premiären av Gabriela Pichlers Äta sova dö och idag blev det klart att den kommer att visas på Venedigs Filmfestival under Kritikerveckan. 

Men jag tycker inte att den fått den uppmärksamhet den förtjänar. Här behövs lite draghjälp! Jag åkallar därför alla inflytelserika hipstergossar från våra kulturinstitutioner som så beredvilligt klädde sig i mental scoutuniform och mötte Wes Andersons Moonrise Kingdom med ståndsmässig mässingstrumpet och det trendiga pipskägget slaget i en klädsam råbandsknop. Var lite schyssta och dela med er av ert kulturella kapital! För ert magiska lilla hypefinger över Gabriela Pichlers Äta sova dö. Glöm för ett ögonblick den Bill Murrey-castade och vattenkammade hipsterseskapismens lockelser och dra istället på er plastförklädet och gör denna angelägna skånska fabriksgolvspärla till höstens lilla svarta. Låt ryktet om dess storslagenhet färdas långt före premiären och skapa den formidabla monsterhype ni är kapabla till. 


Läs mer: 
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=5203323

Kvinnliga regissörer i Båstad

Moufida Tlatli

Snart är det dags för Lilla Filmfestivalen i Båstad, 7-12 aug. Jag vill verkligen rekommendera den som har vägarna förbi nordvästra Skånes pärla ett besök på festivalen då de i år visar flera långfilmer av kvinnliga regissörer. 

I mars skrev jag till exempel om hur svårt det är för allmänheten att få tag på filmer av svenska filmpionjärer som Anna Hofman-Uddgren och Pauline Brunius. Det är därför glädjande att festivalen, närmare bestämt den 10 augusti kl. 15.00, visar den enda film av Anna Hofman-Uddgrens som finns bevarad, filmatiseringen av August Strindbergs Fadren från 1912. 

En annan pionjär, den tunisiska filmaren Moufida Tlatli, gästar festivalen.1994 blev hon, genom sin regidebut Palatsets tystnad (som visas på festivalen), den första arabiska kvinnan att regissera en långfilm. Hon har regisserat tre långfilmer, är en av Tunisiens mest framstående filmklippare och har bland annat klippt populära Halfaouine - Bakom slöjan. 

Dessutom har ni möjlighet att se För dig naken av Sara Broos, Med fötterna på jorden av Agneta Ulfsäter - Troell, Månaden med männen av Moufida Tlatli, 2 dagar i N.Y av Julie Delpy, Smygpremiären av Palme av Maud Nycander och Kristina Lindström och Om Kärlek av Ingela Romare 

Hela programmet hittar ni här: 

http://www.filmibastad.se/LFF%202012.pdf

Mer Ida Lupino

Som en tanke uppmärksammade Lars Lönroth Ida Lupinos tennisfilm Flickan är ett fynd på Kulturnytt idag.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=5169678

Hitch-Hiker av Ida Lupino

Här är en genretrogen film noir av en regissör som kan klockan. För Lupino vet precis hur lång tid det tar att berätta detta täta bilburna kammardrama. På föredömliga 60 minuter tar hon oss med på en gastkramande resa från den amerikanska öknen till den mexikanska kusten.

Jag har som sagt var alltid ansett att man skall ha något vansinnigt angeläget att berätta om man tar mer än 90 minuter av publikens tid i anspråk. Därför vill jag ge Lupino en särskild eloge för att ha gjort en föredömligt kort långfilm. Den klockas till en timme för att det är precis vad som krävs för att berätta detta lilla förtätade drama. Varken mer eller mindre.

I Hitch-Hiker ger sig två goda vänner, Roy och Gilbert, iväg på en efterlängtad fisketur. Men deras fridfulla resa tar en dramatisk vändning när de råkar plocka upp en liftare som visar sig vara en eftersökt rånmördare: Emmet Mayers. En lång, gastkramande bilresa genom ett ödsligt ingenmansland tar sin början. Kommer de att överleva? 

Det är i själva dynamiken mellan de tre skådespelarna som dramat utspelar sig. Spänningen dem emellan och det ständiga hotet om våld. Och det är Emmet Mayers finger på avtryckaren som driver både bilen och filmen framåt. 

Björn Ranelid? 

En mycket banal iakttagelse i sammanhanget men som ändå är helt omöjlig att frigöra sig ifrån är att skurken Mayers spelas av författaren Björn Ranelid. Skådespelaren William Tallman är nämligen skrämmande lik både vad gäller frisyr och ansiktsdrag. Så var det sagt. Så, nu kan vi gå vidare.

Den mest relevanta frågan här är väl antagligen: Men var är brudarna? Ja, detta är väl ett ganska tydligt exempel på att en kvinnlig regissör inte på något sätt är en garanti för komplexa kvinnoroller. Kvinnorollerna i den här filmen är reducerade till totalt tre stycken. Men de är så menlösa att det är ett slöseri med dyrbar celluloid. För det första saknar de helt repliker. Vilket i och för sig kan ha att göra med att de antingen är döda, saknar vitala kroppsdelar eller bara finns i fantasin. Och då har Lupino ändå skrivit filmens manus.

Med det sagt så är denna film trots allt helt unik i det att den A) har flera mexikanska karaktärer som B) talar spanska och som C) är intelligenta, goda och handelskraftiga!  Detta i en tid då mexikaner på amerikansk film reducerades till lata fyllbultar eller svettiga banditer. Här är det till och med den mexikanske polismästaren som löser brottet och framträder som filmens verklige hjälte. Och att spansk dialog växlas med engelska är ju fortfarande något relativt ovanligt på film.

Hitch-Hiker är resultatet av en tid då Hollywood fullkomligen sprutade ur sig filmer för att möta den enorma efterfrågan från biopubliken. Man förstår att den varit billig och enkel att spela in. Men den är snygg, välavvägd, effektivt berättad och bitvis gastkramande. The End.

Brittiska Ida Lupino (1918 – 1995) regisserade 5 långfilmer (7 enligt imdb, 3 skall hon aldrig fått credit för) och gick sedan över till att regissera tv-serier. Hon arbetade även som skådespelerska.

Källa: Hitch-Hiker (Bankrånaren på svenska)  är den mest tillgängliga Lupinofilmen. 

Se den gratis på den fantastiska sajten Internet Archive: http://archive.org/details/IdaLupinostheHitch-hiker1953

Här en mycket bra artikel om hennes karriär: http://sensesofcinema.com/2009/great-directors/ida-lupino/

Recasting Filmhistory - Den gode, den onde, den fule

Ibland måste man ta till drastiska åtgärder för att uppdatera ett otidsenligt kulturarv. Dåtidens rasism, sexism och brist på jämställdhet kan vara svårsmält för dagens läsare/tittare. Låt oss därför gå tillbaka till de avgörande ögonblicken i filmcastingens historia. Till de där tillfället när filmhistoriens mest ikoniska roller skulle besättas. Och så tänker vi om. Välkomna till lite befriande filmhistorisk retuschering.

Roliga Julia Louis-Dreyfus hemsöks fortfarande av rollen som Elaine, Seinfeldts sidekick. Hur vore det om hon fick kliva fram och ta huvudrollen? 

Äntligen!

Äntligen! SFI lanserar plan för att få in fler kvinnor i filmbranschen.

http://www.dagensmedia.se/nyheter/pr/article3503651.ece