I teorin är litauisk science fiction något av det bästa jag vet. Den där typen av existentiellt drama i Tarkovskijs anda där alla karaktärer tycks drabbade av dykarsjukan i något slags dystopiskt ingenmansland. En östeuropeisk paradgren där film och litteratur lånar sci–fi genrens fjädrar för att kommentera samhället samtidigt som de utforskar vad det innebär att vara människa. Filmer med stora pretentioner som i bästa fall får oss att tänka tankar lika stora som universum. Det är dock en extremt svårkalibrerad genre som på ett brutalt sätt avslöjar tomma posörer som Vanishing Waves...
Hela recensionen hittar du på Nöjesguiden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar