The Powerhouse med Sara Broos

Tidningen Glamour listar de 34 kvinnorna bakom våra favoritfilmer och tv-serier. Det är inspirerande fotografer, regissörer, agenter, manusförfttare och producenter som tex numera välkända Lena Dunham (Girs) och den kanske mindre välkända och blott 34 åriga produktionschefen på Columbia Piqtures:  Hannah Minghella. Bland alla dessa amerikaner hittar du dessutom svenska Sara Broos, regissören bakom dkumentären För dig naken. 

http://www.glamour.com/entertainment/2013/08/meet-the-women-who-run-your-favorite-movies-and-tv-shows?slide=2#slide=34

Missa inte För dig naken av Sara Broos ikväll 23.00 SVT2

Den filmiska damstafetten - femte sträckan!

Den filmiska damstafetten är ett sportigt sätt att uppdatera sina kunskaper kring svenska kvinnliga filmare. Här tipsar de om filmer som berört eller upprört dem av andra filmare. Nu är det dags för ytterligare en växling. Vi skickar stafettpinnen vidare. Ta emot! 

Så här sa dokumentärfilmaren Sara Broos förra veckan: 

- Jag skickar vidare till Gunvor Nelson som är en av mina främsta konstnärliga förebilder. När jag såg hennes film My name is Oona blev jag så drabbad att jag bestämde mig för att jag också ville göra film. Det var så befriande att se hur hon arbetar med ljud, klippning, rytmen, det visuella och hur hon ofta utgår från den värld som finns nära inpå. Hennes eget liv. Hur hennes filmer är starkt personliga och allmängiltiga. Gunvor, jag är nyfiken på att höra mer om din ingång till filmen, hur du började och varför just film blev din uttrycksform?

Gunvor Nelson

Gunvor Nelson 
- Hej Sara! Jag blev verkligen glad att My Name is Oona gett dig ett språng mot att göra egna filmer. Din dokumentär För dig naken beundrar jag mycket. Som svar på din fråga så såg jag i början av 60-talet avantgardistiska verk av Bruce Baillie, Stan Brakhage och andra. Det var filmer som visade mig att en konstnär kunde uttrycka sig genom film, utan att behöva ha stöd av ett helt Hollywood-team. Det kändes mycket befriande. Det blev ett spännande äventyr att genom filmen upptäcka, inte bara en bild i taget, ett flöde av bilder i ett tidsförlopp med koreografi och ljud som byggmaterial. De första två filmerna gjorde jag tillsammans med Dorothy Wiley, min granne i Muir Beach Kalifornien. Vi behövde varandra för att ha roligt och våga. 

Och med det lämnar Gunvor Nelson över stafettpinnen till en konstnärskollega: 

- Första gången jag såg videon Reservoir (2005) av Lisskulla Moltke-Hoff på en mindre skärm tyckte jag inte särskilt mycket om den. De starkt manipulerade, skrikiga färgerna och den upp-och-ner-vända abstrakta bilden verkade billig och var långt ifrån mina egna filmer och min estetik. Men när jag såg om den på en stor duk blev filmen en helt ny resa. En flykt ut i rymden till en annan värld och jag blev fullt upptagen av färden in i denna underliga terräng. Jag skulle själv inte kunnat göra Reservoir och är därför tacksam att Lisskulla har gjort den. 

- Hej LissKulla, jag vet att du vistas mycket i Berlin. När kommer du till Stockholm och kan du då visa mig vad du håller på med? 

Här kan du läsa mer om Lisskulla Moltke-Hoff. Här kan du köpa hennes filmer. 

Den filmiska damstafetten - femte sträckan!

Den filmiska damstafetten är ett sportigt sätt att uppdatera sina kunskaper kring svenska kvinnliga filmare. Här tipsar de om filmer som berört eller upprört dem av andra filmare. Nu är det dags för ytterligare en växling. Vi skickar stafettpinnen vidare. Ta emot! 

Så här sa dokumentärfilmaren Sara Broos förra veckan: 

- Jag skickar vidare till Gunvor Nelson som är en av mina främsta konstnärliga förebilder. När jag såg hennes film My name is Oona blev jag så drabbad att jag bestämde mig för att jag också ville göra film. Det var så befriande att se hur hon arbetar med ljud, klippning, rytmen, det visuella och hur hon ofta utgår från den värld som finns nära inpå. Hennes eget liv. Hur hennes filmer är starkt personliga och allmängiltiga. 

- Gunvor, jag är nyfiken på att höra mer om din ingång till filmen, hur du började och varför just film blev din uttrycksform?

Gunvor Nelson

Gunvor Nelson 

- Hej Sara! Jag blev verkligen glad att My Name is Oona gett dig ett språng mot att göra egna filmer. Din dokumentär För dig naken beundrar jag mycket. Som svar på din fråga så såg jag i början av 60-talet avantgardistiska verk av Bruce Baillie, Stan Brakhage och andra. Det var filmer som visade mig att en konstnär kunde uttrycka sig genom film, utan att behöva ha stöd av ett helt Hollywood-team. Det kändes mycket befriande. Det blev ett spännande äventyr att genom filmen upptäcka, inte bara en bild i taget, ett flöde av bilder i ett tidsförlopp med koreografi och ljud som byggmaterial. De första två filmerna gjorde jag tillsammans med Dorothy Wiley, min granne i Muir Beach Kalifornien. Vi behövde varandra för att ha roligt och våga. 

Och med det lämnar Gunvor Nelson över stafettpinnen till en konstnärskollega: 

- Första gången jag såg videon Reservoir (2005) av Lisskulla Moltke-Hoff på en mindre skärm tyckte jag inte särskilt mycket om den. De starkt manipulerade, skrikiga färgerna och den upp-och-ner-vända abstrakta bilden verkade billig och var långt ifrån mina egna filmer och min estetik. Men när jag såg om den på en stor duk blev filmen en helt ny resa. En flykt ut i rymden till en annan värld och jag blev fullt upptagen av färden in i denna underliga terräng. Jag skulle själv inte kunnat göra Reservoir och är därför tacksam att Lisskulla har gjort den. 

- Hej LissKulla, jag vet att du vistas mycket i Berlin. När kommer du till Stockholm och kan du då visa mig vad du håller på med? 

Om LissKulla Moltke-Hoff
LissKulla Moltke-Hoff är videokonstnär, filmare, filmklippare, dramaturg (bl. a till Maggie vaknar på balkongen) och lektor i Kultur och Mediegestaltning vid Linköpings universitet. Hon har bland annat regisserat en serie filmer under namnet Refugees Without Borders. Här kan du läsa mer om Lisskulla Moltke-Hoff. Här kan du köpa hennes filmer. Och nedan kan de se hennes To my friends mother (OBS! Kortversion)

Den filmiska damstafetten - fjärde sträckan!

Den filmiska damstafetten är ett sportigt sätt att uppdatera sina kunskaper kring svenska kvinnliga filmare. Här tipsar de om filmer som berört eller upprört dem av andra filmare. Nu är det dags för ytterligare en växling. Vi skickar stafettpinnen vidare.Ta emot!

Så här sa regissören Andrea Östlund förra veckan: 

- Jag blev senast drabbad och berörd av Sara Broos film För dig naken. Uppriktig, allmänmänsklig, rolig, närvarande, ödmjuk och komplex. Så, Sara Broos, vad ska du göra nu för film? 

Sara Broos med konstnären Lars Lerin vid
premiären av För dig naken 

Sara Broos:

- Tack Andrea! Jag håller just nu på med ett projekt Speglingar om en mor – dotterrelation. Om mig och min mamma, Karin Broos. Hon är bildkonstnär och använder ofta mig och mina systrar som modeller i sina fotorealistiska målningar. Det blir en självutlämnande och personlig film, om att växa upp i två olika världar, olika generationer men med liknande erfarenheter av bland annat självdestruktivt beteende. Om hur mycket går i arv, om undermedvetna överföringar, om “disease to please” och om svårigheterna i att komma en annan människa riktigt nära, även när hon är ens egen mamma. 

Sara Broos växlar med en internationellt etablerad konstfilmspionjär:

- Jag skickar vidare till Gunvor Nelson som är en av mina främsta konstnärliga förebilder. När jag såg hennes film My name is Oona blev jag så drabbad att jag bestämde mig för att jag också ville göra film. Det var så befriande att se hur hon arbetar med ljud, klippning, rytmen, det visuella och hur hon ofta utgår från den värld som finns nära inpå. Hennes eget liv. Hur hennes filmer är starkt personliga och allmängiltiga. 

- Gunvor, jag är nyfiken på att höra mer om din ingång till filmen, hur du började och varför just film blev din uttrycksform?

Om Gunvor Nelson

Gunvor Nelson (f.1931) är en svensk experimentell filmare som med filmen som skapat banbrytande konst sedan 60 -talet. Hon har framförallt varit verksam i USA och undervisade där på San Francisco Art Institute. Sedan 1993 är hon bosatt i Sverige. Under hösten visar Moderna Museet Gunvor Nelsons Schmeerguntz. Här ovanför kan du se hennes My name is Oona. Och här kan du köpa Gunvor Nelsons filmer

Den filmiska damstafetten - tredje sträckan!

Den filmiska damstafetten är ett sportigt sätt att uppdatera sina kunskaper kring svenska kvinnliga filmare. Här tipsar de om filmer som berört eller upprört dem av andra filmare. Nu är det dags för ytterligare en växling. Vi skickar stafettpinnen vidare. Ta emot! 

Så här sa dokumentärfilmaren Linda Västrik förra veckan: 

 - Jag blev senast helt överlycklig när jag såg Coacherna på SVT så jag undrar när jag får se en långfilm från Andrea Östlund på bio och vad den kommer att handla om?

Andrea Östlund

Andrea Östlund

- Min långfilm kommer handla om en sexuellt hämmad kvinna, hennes symbiotiska relation till sin mamma och Indien. Och den kommer vara väldigt rolig. Arbetstitel: Borderline. 

Andrea Östlund lämnar därmed över stafettpinnen till nästa löpare: 

- Jag blev senast drabbad och berörd av Sara Broos film För dig naken. Uppriktig, allmänmänsklig, rolig, närvarande, ödmjuk och komplex. Så, Sara Broos, vad ska du göra nu för film? 

För dig naken

Om För dig naken

Filmen är en hudlös och nära skildring av konstnären Lars Lerin och hans sökande efter kärlek. Om svårigheten att träffa någon och att verkligen bli kär igen efter brustet hjärta och många år av alkoholmissbruk. Om mängder av kontaktannonser och blinddates som slutligen sammanförde honom med Manoel Marques (Junior) från Brasilien. De kan inte kommunicera med varandra och kommer från två vitt skilda världar. Men Lars är trött på att leta efter den rätte. Kan man bestämma sig för att bli kär? Och hur lär man sig att älska, inte bara någon annan utan även sig själv? En humoristisk och varm film med en mörk underton, om att våga möta en främling och stå naken inför den andre med alla sina fel och brister.