#prataom det - Julio Medem

Det finns en rad filmer och filmskapare som spelade en stor roll i formandet av min självbild och min  bild av kvinnor och män. Det var framförallt de europeiska filmer i början av 90 -talet med män i trenchcoat ( läs Christopher Lambert) och galna kvinnor (Beatrice Dalle). Kärleken var fou, kvinnan ung och mannen modell äldre. Jag hade verkligen inget filter och har sedan det första drabbande mötet med en del av dessa regissörers filmer engagerat följt deras filmkarriär med stigande olust. Detta är uppgörelsen med dem. Så mycket investerad tid och engagemang som jag aldrig får tillbaka och som jag aldrig skulle gett någon bladig sexistisk idiot på krogen.

#prataom det - Julio Medem
1992 kom Kossor på bio som jag minns som en helt fantastisk film. Den gjorde att jag såg hans följande filmer Den röda ekorren och De älskande vid polcirkeln på bio. Jag var ett fan. När jag sedan såg Sex och Lucia skulle det varit walkover, a strall in the park - ja, du vet. Jag var så välvillig, titeln till trots. Och så gick allt i kras.
Det var en så dum film,  förvillande lik vilken mjukpornografisk film som helst. En ö med människor som har sex med varandra. Lite som Grottbjörnens folk, fast för finsmakare. Mycket unga toppiga bröst. Visserligen en erigerad penis (som jag minns det) men så tradig och fånig film att det bara kändes som om det var över mellan oss. Men ändå så väcktes den där romantiska Medemkänslan till liv när tysk tv annonserade att de skulle visa hans senaste film Room in Rome härom månaden.
Är inte Julio rätt härlig ändå?
När jag intervjuade regissören John Boorman sa han att Hollywood är besatta av filmer vars handling kan sammanfattas i en mening " Schwarzenegger - DeVito - twins": Medems senaste film kan lätt sammanfattas "Två lesbianer - ett hotellrum - nakna". Julio fortsätter att utforska sitt intresse för sex i begränsade utrymmen, en ö, ett hotellrum... Det är liksom definitivt slut mellan oss nu.

Vårens premiärer - glada siffror

Zita släppte precis vårens program vilket, om något, visar att man inte bara kan lämna biografmarknaden åt de kommersiella aktörerna som slentrianmässigt reproducerar sin endimensionella värld. Hursom är 6 av vårens premiärfilmer på Zita regisserade av kvinnor. 
Alltså inga ursäkter. Var en medveten konsument och välj någon av dessa filmer som går på någon av landets komplementsbiografer. 

Våga minnas
Premiär 9 mars
Regi: Ewa Cederstam, Sverige, 76 min

Alla vilda
Premiär 9 mars
Regi: Lisa Belfrage & Marianne Gustavsson, 


Elle
Premiär 16 mars
Regi: Malgoska Szumowska, Frankrike/Polen, 96 min
 

Tomboy
Premiär 30 mars
Regi: Céline Sciamma


För dig naken
Premiär 13 april
Regi: Sara Broos, Sverige, 74 min

Slåss för livet
Premiär 20 april
Regi: Valérie Donzelli, Frankrike, 100 min
 

Oscarsstatistik

Oscarsgalan hölls inatt svensk tid och av 39 pristagare i 24 kategorier var 4 kvinnor och då ska det även sägas att två kategorier är öronmärkta för kvinnor: Bästa kvinnliga huvudroll och Bästa kvinnliga biroll. Mycket modern tillställning det där. Citerar Helen Mirren "Hollywood avgudar män och deras penisar".

Rorschach

Alltså, när jag fick den här bilden i min mail med en inbjudan till franska filmtisdagar på Zita häromåret så anmälde jag bilden omedelbart som kränkande till FB-ledningen. Jag fattar att jag aldrig skulle passera ett Rorschachtest men det skulle förmodligen inte Gérald Hustache-Mathieu som gjort filmen Mysteriet i Mouthe göra heller.
-Vad ser du på den här bilden Gérald?
- Jag ser en lekfull kvinna som älskar livet, kärleken, männen och trampolin som sport...
Men Gerald, varför är hon naken? Varför är männen nakna? Varför måste de lyfta henne på en sån där duk i en gammal sporthall med grönt gummigolv? Jaha, det är en kvinnlig fantasi...Jag ska säga dig vad jag ser Gerald. Spetsiga, erigerade  trianglar från respektive mans skrev som hotfullt pekar in mot hennes nakna kropp. Djupt störande bild. Och jag är inte kvinnan på vinden.

Lone Scherfig - An Education

Dansk regissör, född 1959, som fick sitt stora genombrott med "Italienska för nybörjare" år 2000. Filmen är fortfarande en av Danmark mest sedda någonsin. Nu väletablerad med flera engelskspråkiga romantiska dramer på resumén.
An Education är berättelsen om 16-åriga Jenny som drömmer om Oxford när hon möter den dubbelt så gamle David med sportbil och vidlyftigt liv. Filmen har bitvis en fantastiskt kvick dialog (David är dubbelt så gammal som Jenny), bra kvinnoporträtt ( David är dubbelt så gammal som Jenny), intressant systemkritik om kvinnors begränsade karriärsmöjligheter (David är dubbelt så gammal som Jenny), snyggt filmad ( David är dubbelt så gammal som Jenny), Carey Mulligan som spelar Jenny är väldigt bra, (David är dubbelt så gammal som Jenny) och bra regi (David är dubbelt så gammal som Jenny). Men det är något som gör att historien känns muggig. Om jag bara kom på vad det var. Jag ber att få återkomma.

Källa: Hyrfilm

Men vi skulle ju se Woody Allens senaste?

Någon halvtimme senare uppstår redan ett problem när min man viftar med fodralet till Woody Allens Midnatt i Paris.
 - Jag tycker att Woody Allen i princip är ett as, men jag gjorde det för din skull. Det är en romantisk komedi! Du gillar ju komedier.
Men jag fastar ju sedan en halvtimme tillbaka och då duger det faktiskt inte att direkt sätta sig att hetsäta falukorv. Och av den värsta sorten, den med lägst kötthalt.
- Om du framställer mig som en Woody Allen-älsakare i din blogg så skiljer jag mig.
Det var ju inge vidare romantiskt! Vi tittar på tv istället.

Efter fetisdagen kommer fastan

Efter tisdagens orgier i fett och socker kommer så fastan. Dessa 40 dagar innan den kristna påsken är en jämmerdal av självspäkelse utan minsta möjlighet till så mycket som ett litet stycke salami, en falukorvkrans eller ens en munsbit av prinskorvsbuffén. Därför avstår jag återigen från mansfilmen för att
underlätta min cineastiska matsmältning och undvika filmisk förstoppning inför detta års ensidiga filmkost.