Elin är grym på det här med att filmfasta!

GIFF - genier tipsar om film under filmfastan

Å vad jag älskar er GIFF:are! Nu tycker jag att vi alla tar och lyssnar vi på de exceptionellt kloka festivalgeneralerna Marit Kapla och Jonas Holmberg och gör precis som de säger!

Hela deras lista över rekommenderade filmer hittar ni här:
20 filmer av kvinnliga upphovshen

En fastare nere!

harskramla för pepp

Aj, aj! En av tre fastare är nere efter att ha dopat sig med Hobbiten igår. Men med lite krampmassage och vätskepåfyllning rullar fastan vidare även för Annika. Och vi säger som i skidbacken. Höpp, höpp, höpp! Kom igen.

Elin är med! Fasta du med!

Idag inleder P4 Morgon sin filmfasta!

Idag inleder Emelie Svedjer på P4 Morgon Västerbotten sin fasta där hon bara ska se filmer där en kvinna står för regi och/eller manus fram till påsk.Följ hennes strävanden på programets blogg. Vi önskar henne naturligtvis stort lycka till! Fasta du med! Jag lovar att stå redo med dropp längs med vägen!

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4181&artikel=5440726

För övrigt vill jag bara tillägga...

att jag allt sedan jag inledde fastan inte sett en enda film gjord av en man.
Det betyder att jag har haft 108 dagars mansfri filmkost.

Vad har jag då lärt mig av allt detta?

Det är påskafton, vid midnatt bryts fastan och den årslånga mansfilmsfrossan tar vid.
Det är dags för reflektion och att ställa sig frågan: Vad har jag egentligen lärt mig av detta experiment? Jag menar annat än det uppenbara - Att det var ett genidrag att skriva ett inlägg med namnet Jennifer Lawrence i rubriken för att få trafik till sidan, de oanade fördelarna med gummihandskar och att man inte ger sig på kult-entusiaster ostraffat?

Jag vill börja med att säga att jag fattar att det inte direkt är läge för ett patent på idén om ett mansdominerat filmutbud. Utifrån reaktionerna på min blogg är vi uppenbarligen många som känt att det skavt i biostolarna. Det är hittills inte heller någon som ifrågasatt själva grundtesen. Att fler män än kvinnor får möjlighet att göra film. Men sedan finns det olika idéer om hur man skall förhålla sig till detta faktum. Både som konsument och som kulturell makthavare. Skall man acceptera sakernas tillstånd eller skall man aktivt försöka korrigera obalansen i filmutbudet?

Det intressanta och det som förvånat mig mest under fastan är att det var de kommersiella aktörerna som var beredda att tänka om och tänka nytt. Två av våra största bredbandsuthyrare antog utmaningen och såg till och med över sin filmkatalog för att komplettera den med titlar gjorda av kvinnor. Det i kontrast till de filmkulturella makthavare som till och med hävdat att det är deras uppgift att ge en sann bild av verkligheten. Och att filmutbudet de facto är mansdominerat. Punkt slut.

Jag menar dock att man bör komma tillrätta med den groteska snedfördelningen i filmutbudet och det stora fokuset på filmer av män i media. Ett sätt att göra det skulle vara att sätta upp tydliga mål för en jämnare könsfördelning. Precis som SFI gör när gäller fördelningen av filmstöd. Och att man sedan gör tydliga avstämningar för att se om man uppnått de uppsatta målen. Jag tycker absolut att man kan kvotera utgivning och journalistiskt fokus om utgångspunkten är den groteska ojämlikhet som vi ser i utbudet idag.

Man skulle till exempel kunna se över det linjära berättandet kring film. Man kanske inte måste ägna allt utrymme i tidningen åt fredagens recensioner. Det gör att man är helt i händerna på distributörernas filmval. Istället kanske man skulle uppmärksamma filmkonstnärer från olika tidsepoker, hela konstnärskap och ge DVD utgivningen större utrymme. Luckra upp det lite. Då tror jag kvinnliga filmskapare skulle kunna hävda sig i större utsträckning. Men det räcker ju naturligtvis inte. Man måste ju vilja komma till rätta med problemet också. Och det är ju där det brister. Jag tycker att dessa aktörer borde gå i bräschen för en förändring.

Ett mycket effektivt sätt att tydliggöra frågan är att sätta sig ner och räkna ut de verkliga proportionerna mellan filmer av kvinnor och män. För mig har det i den här processen varit ett ovärderligt verktyg för att förstå vidden av problemet. En tv-kväll visades 118 filmer varav 7 var gjorda av kvinnor, SVT:s långfilmsutbud under två månader bestod av 57 filmer varav 2 var gjorda av kvinnliga filmare. Det lustiga är ju dessutom att jag trodde och till och med hävdade på bloggen att det var en enastående filmvår för kvinnor tills jag räknade på det. En biokväll i Stockholm var bara 10 av 55 filmer gjorda av kvinnor! Ja, ni ser. Det är alltså värt att räkna på det.

Och vad kan man då själv göra om man upplever detta som ett problem? Man behöver ju inte avstå helt som jag har gjort och riskera att missa en massa fantastiska filmer av män men man kan kvotera lite, dvs välja en film av en kvinna, säg varannan gång man ser en film. Och så kan man uppvakta sin lokala biograf eller DVD-uthyrare och be dem ta in specifika filmer. Skriv in till tv-kanalerna eller Cinematek (om det finns i din stad) och önska dig film.

Men åter till frågan. Vad har jag då lärt mig? Jag har lärt mig att utbudet, vare sig det gäller tv, bredband, dvd eller bio är sämre än jag hade trott. Jag har lärt mig att tv är sämst. Jag har lärt mig att det krävs en enorm arbetsinsats och mycket förkunskap för att hitta filmer gjorda av kvinnor. Jag har lärt mig att det går att väcka opinion kring feministiska frågor.
Men inget slit som inte kommer med någon slags belöning. Jag har sett en rad bra filmer som jag tidigare inte hunnit se. Det har varit oerhört roligt att förkovra sig och jag känner att jag har lärt mig en massa på att fasta. Min jakt på film har dessutom resulterat i att jag upprättat kontakt med en feministisk filmpusher. Bara det.

Och till er som ändå ifrågasätter att det spelar någon roll vem som får möjlighet att göra film. Till er vill jag bara säga. Det är ett privilegium att kunna avfärda frågan om kvinnors och mäns ojämlika villkor. Bildmediet är en av vår tids viktigaste kommunikationsformer. Det når oss över klass, köns och etniska barriärer. Det formar oss som människor och hur vi ser på världen runt omkring oss. Bildmediet är ett maktverktyg. Vem som får rätten att berätta sin historia är därför ytterst en demokratifråga. Och det är därför jag tycker det är viktigt med ett varierat filmutbud, med en mångfald av berättelser som representerar den här världen och de människor som befolkar den.

Sist av allt vill jag tacka alla er som följt mina vedermödor under dessa 40 dagar. Jag känner att det är så mycket jag inte hunnit ta upp ännu. Som min absoluta favoritfilmare Claire Denis och Agnes Varda. Det ligger en trave med filmer på byrån och flera filmer är på ingång med posten. Och eftersom jag fått ett så stort gensvar och målet hela tiden varit att skapa ett slags arkiv över filmer gjorda av kvinnor så har jag beslutat mig för att fortsätta. I enlighet med katolsk sed inleder jag härmed feministisk fredagsfasta. Det innebär att du kan gå in på sidan på fredagar eller följa mig på twitter @wandabendjellou för att hålla koll på nya recensioner, artiklar och andra uppdateringar. Så drar vi igång den 40 dagar långa filmfastan nästa år igen. Och då är ni andra förstås med och fastar. 
Nu inleds frossan! Vi hörs på fredag!

Vaken med P3

Foto: Kristoffer Hilmersson / Sveriges Radio

Som småbarnsmamma får man sällan chansen att tala i sammansatta meningar efter midnatt. Detta är ett unikt tillfälle. Inatt medverkade jag nämligen i Vaken med P3. Ett sammandrag hittar du här:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2689&artikel=5050514#srcomments

6 dagars fasta kvar!

Någon undrade vilka carnivora excesser som följer på fastan. Kanske en stångkorvsbuffé?

DN artikeln

Jag vill bara förtydliga en sak. I DN (ja i alla tidningarna)  stod det att jag avstår från filmer av män för män. Det är inte ett korrekt citat. Det var en del av ett längre resonemang om hur idén uppstod. Det var ju efter att jag under några dagar sett en rad filmer av män som handlade om män. Just dessa filmer var förmodligen framförallt avsedda för andra män. Men under den här filmfastan avstår jag alltså från filmer gjorda av män. Inte från filmer om män. Punkt.

Varför håller man på nu igen?

Vad roligt att så många kunde komma hit idag. Tack DN. Jag hoppas att ni som är för första gången väljer att fortsätta läsa bloggen. För er nytillkomna publicerar jag här återigen en liten programförklaring och för er som varit med från början så hittar ni dagens inlägg om Andrea Arnold här nedanför.

Ja, varför håller man på med detta egentligen? Den genusinriktade historikern Yvonne Hirdman fick en gång frågan av Kulturnyheterna om vad hon tyckte om den ”nya” generationens feminister. Hon sa torrt att hon tyckte att de borde ägna sig åt att göra något konkret, som att skriva Wikipedia artiklar om kvinnor, istället för att fokusera så mycket på att debattera i media. Denna blogg är ett sätt att ta upp den stafettpinnen. Här försöker jag att skapa ett arkiv över bra film gjord av kvinnor och uppmana dig att bli en medveten filmkonsument. För hur kommer det sig att så många av oss som i vanliga fall är medvetna konsumenter och läser innehållsförteckningar, handlar kravmärkt, närodlat etc helt okritiskt konsumerar film utan att noggrant studera vem som är avsändare? Filmutbudet liknar inget annat kulturutbud i Sverige. Varken dans, teater eller litteratur uppvisar en sådan grotesk snedfördelning. Men var inte ett offer utan utnyttja din konsumentmakt! Ta kontroll över din filmkonsumtion, var medveten om vad det är för bilder du sanktionerar genom dina biljettköp. På så sätt kan du påverka producenter, distributörer och biografägare att producera, köpa in och visa ett varierat filmutbud som på ett rättvist sätt representerar den värld vi lever i.

Vad ska det här vara bra för?

Ja, varför håller man på med detta egentligen? Den genusinriktade historikern Yvonne Hirdman fick en gång frågan av Kulturnyheterna om vad hon tyckte om den ”nya” generationens feminister. Hon sa torrt att hon tyckte att de borde ägna sig åt att göra något konkret, som att skriva Wikipedia artiklar om kvinnor, istället för att fokusera så mycket på att debattera i media. Denna blogg är ett sätt att ta upp den stafettpinnen. Här försöker jag att skapa ett arkiv över bra film gjord av kvinnor och uppmana dig att bli en medveten filmkonsument. För hur kommer det sig att så många av oss som i vanliga fall är medvetna konsumenter och läser innehållsförteckningar, handlar kravmärkt, närodlat etc helt okritiskt konsumerar film utan att noggrant studera vem som är avsändare? Filmutbudet liknar inget annat kulturutbud i Sverige. Varken dans, teater eller litteratur uppvisar en sådan grotesk snedfördelning. Men var inte ett offer utan utnyttja din konsumentmakt! Ta kontroll över din filmkonsumtion, var medveten om vad det är för bilder du sanktionerar genom dina biljettköp. På så sätt kan du påverka producenter, distributörer och biografägare att producera, köpa in och visa ett varierat filmutbud som på ett rättvist sätt representerar den värld vi lever i.

Men vi skulle ju se Woody Allens senaste?

Någon halvtimme senare uppstår redan ett problem när min man viftar med fodralet till Woody Allens Midnatt i Paris.
 - Jag tycker att Woody Allen i princip är ett as, men jag gjorde det för din skull. Det är en romantisk komedi! Du gillar ju komedier.
Men jag fastar ju sedan en halvtimme tillbaka och då duger det faktiskt inte att direkt sätta sig att hetsäta falukorv. Och av den värsta sorten, den med lägst kötthalt.
- Om du framställer mig som en Woody Allen-älsakare i din blogg så skiljer jag mig.
Det var ju inge vidare romantiskt! Vi tittar på tv istället.

Efter fetisdagen kommer fastan

Efter tisdagens orgier i fett och socker kommer så fastan. Dessa 40 dagar innan den kristna påsken är en jämmerdal av självspäkelse utan minsta möjlighet till så mycket som ett litet stycke salami, en falukorvkrans eller ens en munsbit av prinskorvsbuffén. Därför avstår jag återigen från mansfilmen för att
underlätta min cineastiska matsmältning och undvika filmisk förstoppning inför detta års ensidiga filmkost.

Dag 1 - Avvikelser

Vaknar dagen efter och ifrågasätter hela idén. På kvällen är det en visning av restaurerade Lumiere filmer som vore roliga att se. Men hur mycket förgrundsgestalter de än är inom film kvarstår faktum - de är män. Är detta experiment aningen extremt? Vad blir det egentligen för filmer över att se?
Efter en hel dag på konferensen tar jag mig till FNAC för att köpa film till min svärfar. När jag betalat inser jag att jag visserligen inhandlat White Material av Claire Denis till svärfar men att det i kassen även ligger ett ex av Jaques Demys L`èventement till mig själv. Om jag verkligen är seriös med detta experiment kan jag ju helt enkelt inte se filmen.
På kvällen träffar jag en fransk/bulgarisk kollega på en bar i Belleville och berättar om mitt experiment. Han skrattar gott åt idén. När han sedan hör att jag redan första dagen avvikit från mina principer och köpt Demys film säger han: Det är lugnt, Jaques Demy var bög.
Som om det skulle göra honom till mindre av en man? Herregud....
Väljer att inte se bröderna Lumieres filmer på kvällen.