The Future av Miranda July

Det skaver i denna lilla luftbubbla om västerlandets eviga jakt på självförverkligande. Har du verkligen den ideala partnern? Det bästa boendet? Är ditt arbete tillfredsställande? Målet för den moderna västerländska människan är att uppnå kvicksilverform och att aldrig, aldrig stagnera. Håll alltid alla dörrar öppna för alla eventualiteter. Men vad du än gör, kom ihåg att det måste kännas helt rätt!

Jason och Sophie är paret som bestämmer sig för att adoptera en hemlös katt. Mest för att få känna hur det känns att ta ansvar för någon annan ett litet tag. Premissen är att katten är dödssjuk och bara har några månader kvar att leva. Men på sjukhuset visar det sig att lilla Paw Paw mirakulöst tillfrisknat och troligtvis kommer att leva i minst sex år till. Beskedet försätter paret i existentiellt grubbleri. De inser att deras sysselsättningsproblem är över för all framtid och att alla de där spontana sista minuten - resorna de aldrig gjort nu definitivt blir ogjorda. Hur har de egentligen utnyttjat sin obegränsade frihet? Har de levt sina liv till fullo? Och i det korsdrag som uppstår när en av alla dörrar som hittills hållits öppna slås igen föds en stark livsångest.

Sophie (Miranda July) tacklar ångesten genom att genast säga upp sig från sitt ostimulerande jobb som danslärare. På jakt efter en självförverkligande quickfix inleder hon projektet ”30 dagar, 30 danser” där hon varje dag skall lägga upp en egen dansfilm på nätet. Hon börjar naturligtvis med att meddela alla sina vänner om projektet vilket omedelbart får henne att lägga sig i fosterställning och hyperventilera av prestationsångest. Jason (Hamish Linklater) säger också upp sig och ägnar dagarna åt ideellt miljöarbete. Han knackar dörr och försöker, föga framgångsrikt, få folk i närområdet att köpa träd. Trots att de båda sagt upp sig fortsätter det att skava. Sophie och Jason ser plötsligt varandra. Kanske var det inte bristen på en tillfredställande sysselsättning som var problemet? 

The Future innehåller flera roliga scener och en rad intressanta små betraktelser om livet runt 30 i storstadens sus och dus. Den är berättartekniskt lekfull med sin magiska realism i form av tidsmanipulationer, självgående tröjor och talande katter. Framförallt är July underhållande som uttråkad balettfröken med youtubekomplex. Och det är precis så charmigt som hennes Me and you and everyone we know. Men ändå är det något med Miranda Julys fäbless för egensinniga kreationer, huvudbonader och hennes lite gulliga viskande sätt att framföra sina repliker som gör att den här hipstertröjan känns lite trång. För den påminner om en sådan där liten tröja av god kvalitet som visserligen är fin men som framkallar oproportionerligt mycket naveludd. 

Nu är det kanske lite orättvist att kräva att en amerikansk indie-film skall bidra till världsfreden, men jag kan ändå inte befria mig från tanken på att den här typen av västerländsk navelskådning måste te sig som science - fiction för, säg någon, i en jeans - sweatshop i den kinesiska Shanxiprovinsen. The Future blir å andra sidan ett underhållande tidsdokument över 2000 -talets västerländska narcisism i all sin löjlighet. 

Källa: Hyrfilm