Månader av avhållsamhet

Detta är ett cineastiskt experiment. Ett sätt att undersöka vad som händer om man avstår ifrån att se filmer gjorda av män. Tveksam inför bilden av en mansdominerad filmbransch? Då inbjuder jag dig att här följa mina försök till cineastisk asketism.


fredag 21 september 2012

Waitress av Adrienne Shelly

Det är inte alltid så jävla roligt att vara människa! Men galghumor är en beprövad överlevnadsstrategi i livets allra svåraste stunder. Så gemensamt för de bästa komedierna är att de också innehåller något sårigt. Att det i glappet mellan den tillsynes glättiga ytan och det underliggande mörkret uppstår verkligt storslagen humor. Adrienne Shelly har med Waitress lyckats göra en befriande omoralisk komedi av festliga ämnen som kvinnoförtryck, låglönearbete, hustrumisshandel och fattigdom. Det gör detta till en feministisk milstolpe i en genre som förtjänar att tas på fullaste allvar. 

Servitrisen och pajgeniet Jenna lever i en destruktiv och kärlekslös relation med sin manipulativa make Earl. En dag visar graviditetstestet positivt och alla Jennas drömmar om ett liv som frånskild rasar samman. Men när det ser som mörkast ut kommer ibland räddningen från oväntat håll. Allt som krävs är en liten knuff i rätt riktning. Från stadens nye stilige gynekolog till exempel.

Jennas orgasmiska pajfrenesi löper som en röd tråd genom filmen. Dagligen komponerar hon nya kreativa bakverk med bisarra namn som sedan serveras till dinerns gäster. Det är pajer som kommenterar hennes sinnestillstånd och som bär namn som: I dont want Earl´s Baby Pie, I hate My Husband Pie och min aboluta favorit: Baby Screaming Its Head of In the Middle of the Night and Running My Life Pie. Den senare är en paj jag ätit mycket av det senaste året. Pajfantasierna blir både en ironisk blinkning till kitschig filmisk matsensualism (Läs Chocolat) och en mission för att höja statusen för traditionellt kvinnliga kunskaper som bakning. Pajerna och deras udda namn har genererat en del fans. En fullständig lista över filmens pajer hittar du därför här.

Waitress är precis som Jennas pajer en film man genast vill stoppa i munnen. Den är kvick i dialogen och fullständigt vanvördig i förhållande till den traditionella kvinnlighetens grundpelare: omsorg, trohet och moderskap. På den här dinern strösslas det inte med leenden. Här finns ingen tillstymmelse till behagsjukt flygvärdinnesyndrom. Det orkas liksom inte med. Istället upptas tiden av osentimentala replikskiften kring manshat, barnäckel, frigiditet, otrohet och ingående hängbrösthangups. Och så vitt jag kan minnas har jag aldrig tidigare sett en gravidmage dyka upp som något bekymmerslöst och sexigt i ett otrohetssammanhang. 

Man talar om att vara en fluga på väggen. Den flugan lär inte ha trott sina öron när den här idén pitchades till filmbolaget: - Jag tänkte göra en komedi om en fattig, ofrivilligt gravid servitris i en amerikansk håla som blir misshandlad av sin man. Att filmen dessutom är från USA, som är ett så puritanskt samhälle är helt ofattbart. Men någon har ju uppenbarligen trott på idén, vilket hedrar dem. För det är verkligen ingen lätt sak att göra humor utifrån det här upplägget. Det krävs tajming och fingertoppskänsla. Vilket Adrienne Shelly har. Hon lyckas galant med balansgången och använder skrattet som alibi för att ohämmat pilla på våra mest svårläkta sårskorpor.

Likt flera andra kvinnliga regissörer jag skrivit om här på bloggen är Adrienne Shelly från början skådespelerska (ni kanske minns henne från Hal Hartleys Trust). Till Waitress har skrivit manus, regisserat och givit sig själv en av huvudrollerna. Jenna spelas av den fantastiskt lakoniska och kärva Keri Russel som kanske är mest känd från tv-serien Felicity.

Waitress har tyvärr fallit offer för distributörens rädsla för allvar. Vilket gör att den på omslaget reduceras till: "Årets smaskigaste romantiska komedi" och en film med "Sann Stekta Gröna Tomater-känsla". Det kan vara ett av skälen till att du kanske missat denna pärla. Det är många som gör misstaget att inte ta komedier på allvar, men detta är långt ifrån en menlös romcom om tjejer och bakning. Detta är ett politiskt manifest i humoristisk förklädnad. För Waitress gestaltar tydligt ett av de största hindren för global jämställdhet. Det faktum att miljontals kvinnor världen över tvingas stanna kvar i destruktiva relationer av ekonomiska skäl. Den visualiserar effektivt en av feminismens grundläggande idéer, den om att det personliga är politiskt. Och när Adrienne Shelly tar upp denna centrala feministiska frågan i den bredaste tänkbara genren, så skapar hon också en oerhört viktig och radikal film med en tydlig plats på listan över filmhistoriens viktigaste feministiska filmer. Gå och se!

Källa: Hyrfilm

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar