Mary Harron är tillbaka

En bloggläsare, Christoffer, uppmärksammade mig på att Mary Harron fallit bort från min listan.
The Horror! Det får inte hända, men nu står hon där igen. En miss vid min förra redigering av listan. Mary Harron har bl a gjort American Psycho och jag har tidigare skrivit om henne här: http://filmfasta.blogspot.se/2010/12/mary-harron.html Christoffer skickade också med en länk till en artikel om filmen som han ville ha min respons på. Den är skriver av Marie Haws och har rubriken En psykopat och den kvinnliga blicken. Jag tycker artikeln var väldigt läsvärd. Här hittar ni hela den: http://blogs.suntimes.com/foreignc/2012/03/american-psycho.html

Christian Bale som Patrick Bateman

Jag gillade verkligen American Psycho när jag såg den. För även om den utspelar sig i USA under Reagan administrationen så tycker jag att den har tydliga paralleller till det cyniska 90 - tal vi just hade lämnat baok oss när filmen kom på bio i Sverige (år 2000). Huvudkaraktären Bateman är sinnebilden av tidens människoideal. han är narcissistisk, anal och empatistörd. Han konsumerar kvinnor och prylar på löpande band och har inga tydliga åsikter om någonting. Han är en slags välekiperad och cynisk bimbo. Inget fastnar på honom. Många tycker också att filmen är vulgär, våldsam och kvinnoförnedrande. Och visst är den det,  men det är ju också själva poängen. Det är en metafilm, en film som i sig själv förmedlar iskylan i manuset och Batemans karaktär.  Det är en svart komedi. Mary Harron tar tillfället i akt att visar upp manlig fåfänga i all sin löjlighet. Och skruvar det flera varv. Hur kvinnorna bara är ett medel för att vinna uppskattning bland männen runt omkring. Kukmätandet -
I scenen där killarna på kontoret jämför visitkort. Vilket slutar med att Bateman mördar killen som hade det snyggaste. Narcissimen - I scenen där han har sex med två prostituerade och bara tittar på sig själv i spegeln under hela akten. Alla måste ju se hur skruvat det är. Och väldigt, väldigt roligt.

För många är detta bara ytterligare en kittlande slasherfilm. De ser inte det underliggande budskapet. Men det är just det som är det verkligt subversiva med Mary Harrons adaption. Hur hon väljer att klä denna svidande samhälls- och machokulturskritik i en så välpressad kostym så att de som kanske bäst behöver väljer att hyra den en lördagkväll.

Källa: Hyrfilm