Underlivsfixerad nattmangling

Åh, så har man suttit hela natten och räknat snippor och snoppar igen. Men missta inte denna min egendomliga underlivsfixering för någon slags egennyttig fetischism. Nej, allt detta hårda arbete gör jag enbart i samhällets tjänst. För tack vare allt detta arbete kan jag nu stolt presentera en, vågar jag säga oslagbar, lista med 560 kvinnliga regissörer! 

Nagelfar listan här

Den filmiska damstafetten - fjärde sträckan!

Den filmiska damstafetten är ett sportigt sätt att uppdatera sina kunskaper kring svenska kvinnliga filmare. Här tipsar de om filmer som berört eller upprört dem av andra filmare. Nu är det dags för ytterligare en växling. Vi skickar stafettpinnen vidare.Ta emot!

Så här sa regissören Andrea Östlund förra veckan: 

- Jag blev senast drabbad och berörd av Sara Broos film För dig naken. Uppriktig, allmänmänsklig, rolig, närvarande, ödmjuk och komplex. Så, Sara Broos, vad ska du göra nu för film? 

Sara Broos med konstnären Lars Lerin vid
premiären av För dig naken 

Sara Broos:

- Tack Andrea! Jag håller just nu på med ett projekt Speglingar om en mor – dotterrelation. Om mig och min mamma, Karin Broos. Hon är bildkonstnär och använder ofta mig och mina systrar som modeller i sina fotorealistiska målningar. Det blir en självutlämnande och personlig film, om att växa upp i två olika världar, olika generationer men med liknande erfarenheter av bland annat självdestruktivt beteende. Om hur mycket går i arv, om undermedvetna överföringar, om “disease to please” och om svårigheterna i att komma en annan människa riktigt nära, även när hon är ens egen mamma. 

Sara Broos växlar med en internationellt etablerad konstfilmspionjär:

- Jag skickar vidare till Gunvor Nelson som är en av mina främsta konstnärliga förebilder. När jag såg hennes film My name is Oona blev jag så drabbad att jag bestämde mig för att jag också ville göra film. Det var så befriande att se hur hon arbetar med ljud, klippning, rytmen, det visuella och hur hon ofta utgår från den värld som finns nära inpå. Hennes eget liv. Hur hennes filmer är starkt personliga och allmängiltiga. 

- Gunvor, jag är nyfiken på att höra mer om din ingång till filmen, hur du började och varför just film blev din uttrycksform?

Om Gunvor Nelson

Gunvor Nelson (f.1931) är en svensk experimentell filmare som med filmen som skapat banbrytande konst sedan 60 -talet. Hon har framförallt varit verksam i USA och undervisade där på San Francisco Art Institute. Sedan 1993 är hon bosatt i Sverige. Under hösten visar Moderna Museet Gunvor Nelsons Schmeerguntz. Här ovanför kan du se hennes My name is Oona. Och här kan du köpa Gunvor Nelsons filmer

Waitress av Adrienne Shelly

Det är inte alltid så jävla roligt att vara människa! Men galghumor är en beprövad överlevnadsstrategi i livets allra svåraste stunder. Så gemensamt för de bästa komedierna är att de också innehåller något sårigt. Att det i glappet mellan den tillsynes glättiga ytan och det underliggande mörkret uppstår verkligt storslagen humor. Adrienne Shelly har med Waitress lyckats göra en befriande omoralisk komedi av festliga ämnen som kvinnoförtryck, låglönearbete, hustrumisshandel och fattigdom. Det gör detta till en feministisk milstolpe i en genre som förtjänar att tas på fullaste allvar. 

Servitrisen och pajgeniet Jenna lever i en destruktiv och kärlekslös relation med sin manipulativa make Earl. En dag visar graviditetstestet positivt och alla Jennas drömmar om ett liv som frånskild rasar samman. Men när det ser som mörkast ut kommer ibland räddningen från oväntat håll. Allt som krävs är en liten knuff i rätt riktning. Från stadens nye stilige gynekolog till exempel.

Jennas orgasmiska pajfrenesi löper som en röd tråd genom filmen. Dagligen komponerar hon nya kreativa bakverk med bisarra namn som sedan serveras till dinerns gäster. Det är pajer som kommenterar hennes sinnestillstånd och som bär namn som: I dont want Earl´s Baby Pie, I hate My Husband Pie och min aboluta favorit: Baby Screaming Its Head of In the Middle of the Night and Running My Life Pie. Den senare är en paj jag ätit mycket av det senaste året. Pajfantasierna blir både en ironisk blinkning till kitschig filmisk matsensualism (Läs Chocolat) och en mission för att höja statusen för traditionellt kvinnliga kunskaper som bakning. Pajerna och deras udda namn har genererat en del fans. En fullständig lista över filmens pajer hittar du därför här.

Waitress är precis som Jennas pajer en film man genast vill stoppa i munnen. Den är kvick i dialogen och fullständigt vanvördig i förhållande till den traditionella kvinnlighetens grundpelare: omsorg, trohet och moderskap. På den här dinern strösslas det inte med leenden. Här finns ingen tillstymmelse till behagsjukt flygvärdinnesyndrom. Det orkas liksom inte med. Istället upptas tiden av osentimentala replikskiften kring manshat, barnäckel, frigiditet, otrohet och ingående hängbrösthangups. Och så vitt jag kan minnas har jag aldrig tidigare sett en gravidmage dyka upp som något bekymmerslöst och sexigt i ett otrohetssammanhang. 

Man talar om att vara en fluga på väggen. Den flugan lär inte ha trott sina öron när den här idén pitchades till filmbolaget: - Jag tänkte göra en komedi om en fattig, ofrivilligt gravid servitris i en amerikansk håla som blir misshandlad av sin man. Att filmen dessutom är från USA, som är ett så puritanskt samhälle är helt ofattbart. Men någon har ju uppenbarligen trott på idén, vilket hedrar dem. För det är verkligen ingen lätt sak att göra humor utifrån det här upplägget. Det krävs tajming och fingertoppskänsla. Vilket Adrienne Shelly har. Hon lyckas galant med balansgången och använder skrattet som alibi för att ohämmat pilla på våra mest svårläkta sårskorpor.

Likt flera andra kvinnliga regissörer jag skrivit om här på bloggen är Adrienne Shelly från början skådespelerska (ni kanske minns henne från Hal Hartleys Trust). Till Waitress har skrivit manus, regisserat och givit sig själv en av huvudrollerna. Jenna spelas av den fantastiskt lakoniska och kärva Keri Russel som kanske är mest känd från tv-serien Felicity.

Waitress har tyvärr fallit offer för distributörens rädsla för allvar. Vilket gör att den på omslaget reduceras till: "Årets smaskigaste romantiska komedi" och en film med "Sann Stekta Gröna Tomater-känsla". Det kan vara ett av skälen till att du kanske missat denna pärla. Det är många som gör misstaget att inte ta komedier på allvar, men detta är långt ifrån en menlös romcom om tjejer och bakning. Detta är ett politiskt manifest i humoristisk förklädnad. För Waitress gestaltar tydligt ett av de största hindren för global jämställdhet. Det faktum att miljontals kvinnor världen över tvingas stanna kvar i destruktiva relationer av ekonomiska skäl. Den visualiserar effektivt en av feminismens grundläggande idéer, den om att det personliga är politiskt. Och när Adrienne Shelly tar upp denna centrala feministiska frågan i den bredaste tänkbara genren, så skapar hon också en oerhört viktig och radikal film med en tydlig plats på listan över filmhistoriens viktigaste feministiska filmer. Gå och se!

Källa: Hyrfilm

Celluitpolisen behöver förstärkning, anropar Fetmastyrkan!

Idag hittade jag denna alarmerande information i min närmaste tidningsbutik! Var befinner sig fetmastyrkan! Varför dröjer ni?  Skrev i våras om Celluitpolisens arbete. Känner att det tål att upprepas. 

Hör du larmet från sirenen? Dra på dig byxorna, kavla ner ärmarna och styrsla polon för cellulitpolisen patrullerar och ingen går säker. 

Det finns som bekant grader i helvetet och i den lägsta kretsen hittar du utan tvivel cellulitprofitörerna. Likt talibanernas sedlighetspolis vaktar de filmstjärnornas varje höftrörelse för att hitta minsta lilla avvikelse. Sedan utbrister de med falsk inställsamhet "Titta! Kändisarna är precis som vi. De har också celluliter. Kolla vad äckligt! Men vänta, har du svårt att se? Då zoomar vi in lite. Ser du nu då? Om de har gropar i låret så behöver ju inte du ha komplex för att du har det. Vi publicerar bara de här bilderna för att du ska må bättre. Schysst va?

Under särskild hård bevakning står skådespelerskan Micha Barton. Här är drivkraften främst omtanken om hennes karriär. Det är viktigt att inte släppa taget om sitt utseende, särskilt inte i unga år. Ett begynnande månlandskap i låret vid 20  kan inte båda gott för en karriär i Hollywood efter 50.

Cellulitpolisen bekämpar inte bara gropar i låret utan är organiserad så att det finns flera enheter under dem inriktade på andra straffbara defekter såsom acne, övervikt och bristningar. Sedan finns det en ny enhet bestående av kårens yngsta förmågor. Deras uppdrag går under kodnamnet "operationkändisarutansmink". De är nytänkare, finns på Facebook och twitter och har till och med lanserat en webbsida för allmänheten med så kallade mugshots på kändisar utan mascara. Ett oerhört viktigt uppdrag i samhällets tjänst. 

Den filmiska damstafetten - tredje sträckan!

Den filmiska damstafetten är ett sportigt sätt att uppdatera sina kunskaper kring svenska kvinnliga filmare. Här tipsar de om filmer som berört eller upprört dem av andra filmare. Nu är det dags för ytterligare en växling. Vi skickar stafettpinnen vidare. Ta emot! 

Så här sa dokumentärfilmaren Linda Västrik förra veckan: 

 - Jag blev senast helt överlycklig när jag såg Coacherna på SVT så jag undrar när jag får se en långfilm från Andrea Östlund på bio och vad den kommer att handla om?

Andrea Östlund

Andrea Östlund

- Min långfilm kommer handla om en sexuellt hämmad kvinna, hennes symbiotiska relation till sin mamma och Indien. Och den kommer vara väldigt rolig. Arbetstitel: Borderline. 

Andrea Östlund lämnar därmed över stafettpinnen till nästa löpare: 

- Jag blev senast drabbad och berörd av Sara Broos film För dig naken. Uppriktig, allmänmänsklig, rolig, närvarande, ödmjuk och komplex. Så, Sara Broos, vad ska du göra nu för film? 

För dig naken

Om För dig naken

Filmen är en hudlös och nära skildring av konstnären Lars Lerin och hans sökande efter kärlek. Om svårigheten att träffa någon och att verkligen bli kär igen efter brustet hjärta och många år av alkoholmissbruk. Om mängder av kontaktannonser och blinddates som slutligen sammanförde honom med Manoel Marques (Junior) från Brasilien. De kan inte kommunicera med varandra och kommer från två vitt skilda världar. Men Lars är trött på att leta efter den rätte. Kan man bestämma sig för att bli kär? Och hur lär man sig att älska, inte bara någon annan utan även sig själv? En humoristisk och varm film med en mörk underton, om att våga möta en främling och stå naken inför den andre med alla sina fel och brister.

Mamachas of the Ring!

Kritiskt hjärtstillestånd! Snabbt in med defilibratorn för här kommer Mamachas of the Ring! om den kvinnliga bolivianska wrestlingstjärnan Carmen Rosa the Champion! av den koreansk amerikanska filmaren Betty M Park. In på listan med dig.

Hemsida

Halla! Speed Sisters av Amber Fares

Mitt hjärta slog just en dödsföraktande baklängessaltomortal och pulsen gick upp! Om det här inte blir bra så äter jag upp mitt tangentbord. Speed Sisters, om det första palestinska kvinnliga streetcar racingteam, av kanadensisk-libanesiska regissören Amber Fares. Hon ska genast in på listan.


Hemsida

Fadren av Anna Hoffman Uddgren

Så tar vi av oss kepsen, stänger av mobiltelefonerna och spottar ut tuggummit. För nu har det blivit dags för en liten historielektion.
Som ett led i Cinematekets Strindbergsatsning visades häromveckan nämligen Fadren av filmpionjären Anna Hoffman Uddgren.

Anna Hoffman Uddgren (f.1868-1947) var vid sekelskiftet verksam som skådespelerska, varietéartist, manusförfattare och teaterledare och fick då epitetet "Nöjeslivets drottning". Men det är som Sveriges första kvinnliga filmregissör som hon framförallt är känd idag. Under åren 1911 -1912 gjorde hon sammanlagt sex filmer tillsammans med sin make Gustaf Uddgren som agerade manusförfattare. Samtliga filmer fick fina recensioner och visades på Orientaliska Teatern på Drottninggatan i Stockholm. Paret Uddgren filmatiserade två av August Strindbergs dramer efter det att Gustaf sökt tillstånd direkt från Strindberg och fått svaret: "Var så god att kinematografera så mycket ni vill av min dramatik.” En av dessa filmatiseringar blev Fadren som handlar, som så ofta hos Strindberg, om en maktkamp mellan könen där Ryttmästaren tillslut drivs till sinnesjukdom på grund av sitt faderskapstvivel.

Det är svårt att bedöma den här filmen eftersom det inte finns någon riktig ansats till filmiskt berättande. Den är framförallt ett stycke avfilmad teater. Handlingen utspelar sig nästan uteslutande innanför det borgerliga vardagsrummets fyra kulissväggar. En liten komisk detalj i sammanhanget är att dessa kulisser förmodligen stått utomhus eftersom det står rök ur munnen på samtliga skådespelare när de talar. Hela ensemblen är teaterskådespelare hämtade från Strindbergs egna Intima Teater vilket bidrar till det manierade spelet. Kanske är det kontrasten mellan de statiska interiörerna och den enda exteriöra scenen som gör just den så dynamisk. För i den scenen, som förmodligen skall ses som dåtidens motsvarighet på en riktigt maffig biljakt, glimrar det till. Det är när den feberyriga Ryttmästarens ger sig iväg i vild galopp med häst och vagn längs med landsvägen. 

Av alla Hoffman Uddgrens filmer är det tyvärr bara Fadren som finns bevarad. Det är synd eftersom detta troligtvis inte är hennes bästa verk och därför inte ger en rättvis bild av henne som filmskapare. Men som tidsdokument är den ändå ovärderlig. Och om du dessutom har möjlighet att se den med Matti Byes vackra och stämningsfulla pianoackompanjemang så får du inte missa detta unika tillfälle att besöka alltings början.

Filmografi
1911 - Stockholmsdamernas älskling
1911 - Blott en dröm
1911 - Stockholmsfrestelser

1912 - Systrarna

1912 - Fadren
1912 - Fröken Julie 

Mer om Anna Hoffman Uddgren här

Nytt namn på listan!

Vi välkomnar skådespelerskan och regissören Xan Cassavetes till listan. Hon har tidigare gjort dokumentären Z Channel: A Magnificent Obsession och debuterade på Venedigs Filmfestival som långfilmsregissör med Kiss of the Damned. Xan, eller Alexandra som egentligen heter, är dotter till skådespelerskan Gena Rowlands och regissören/skådespelaren John Cassavetes.

Nu A Real Young Girl av Catherine Breillat

I`m your Cineastic Sugardaddy!

En läsare påpekade att det kan vara svårt att få tag på de filmer jag skriver om att vi borde ordna så att man kan sälja eller byta filmer med varandra. Det tycker jag är en utmärkt idé! Jag har fler filmer som jag gärna skulle skicka vidare. Och jag hoppas att det finns fler därute som vill delta i detta. Lägg bara upp era filmer på Facebooksidan Feministisk Filmfasta.

Senast jag köpte film på nätet till exempel lyckades leverantören skicka dubletter till mig och ta betalt för dem. Det är nu stört omöjligt att reklamera filmerna. Men kanske är det så att någon där ute skulle vara intresserad av att äga dessa enastående filmpärlor? Jag vill påstå att de är två av de bästa filmer som gjorts av kvinnliga regissörer. Tusenskönor av Vera Chytilová (150kr) och Beau Travail av Claire Denis (70kr). Ni kan läsa recensioner av filmerna på bloggen. Eller kanske har ni någon pärla jag inte sett så vi kan byta med varandra? Maila mig isåfall på wandabendjelloul@hotmail.com

Äntligen en gigant i Fåröhuset

Missa inte Bergmans video kl. 21.00 på onsdag! Då är bästa Claire Denis gäst i huset.

Den filmiska damstafetten - andra sträckan!

I början av veckan inledde Lisa Langseth vår stafett genom att rekommendera en film av Linda Västrik: 

- Jag såg Lindas dokumentär Pappa och jag 1999 och blev både berörd och provocerad av hennes totala självutlämning. En extremt modig film. Jag har ofta undrat vart hon tog vägen tills jag hörde att hon bott i långa perioder hos nåt pygméfolk i Kamerun och Kongo och där jobbat med en dokumentär som går under namnet Inkulkal. Den filmen vill jag verkligen se. Hörde att den skulle ha premiär nu under 2012. Stämmer det, Linda?

Linda Västrik under inspelningen av sin senaste film
Foto: Amy Öström

Linda Västrik 
- Ja, det stämmer. Jag åkte till regnskogen som sträcker sig över Kamerun, Kongo, Central Afrika, Gabon, Uganda - (Kongo Basinen) och levde där tillsammans med de korta människor som lever inne i skogen som jägare och nomader... fast nu vet jag bättre, det finns långa pygmèer också så det där med korta pygmèer eller pygmèer över huvud taget är förvirrande. Men många är väldigt korta. Och jag har filmat en ny film där på film. Super 16. Där det inte syns att någon är kort...Jag vill konkurrera med National Geographics bild av människan. Därför har jag filmat på film och gjort mitt bästa som fotograf...vi har haft inspelningstider på 4 månader i taget och spelat in 3 ggr under 2005-2010. Filmen är idag i stadiet av Rough-Cut. Jag tror vi har en låst, klippt version senast om en månad. Filmen kommer visas på SVT på Juldagen 2013 hoppas jag, utöver det kommer den gå på YLE och NRK och Telefilm i Kanada. Vem som blir bio distributör i Skandinavien är ej klart ännu men den kommer gå på bio. Jag hoppas Göteborgs Filmfestival ska tycka om den så den får ha premiär där. Men jag vet inte än. 

Linda Västrik lämnar därmed över stafettpinnen till nästa explosiva löpare: 

 - Jag blev senast helt överlycklig när jag såg Coacherna på SVT så jag undrar när jag får se en långfilm från Andrea Östlund på bio och vad den kommer att handla om?

Om Coacherna

En skruvad dramakomedi om livscoaching där tre osannolika kvinnor byter väg i livet och startar en coachingbyrå. I huvudrollerna ser vi Lena Endre, Vanna Rosenberg och Cecilia Frode. Serien är skriven av Charlotte Orwin och Josefin Johansson. För regin står Andrea Östlund.

Äta Sova dö vann såklart publikpriset i Venedig

The Pichlereffect

Nerbrottad och mörbultad av Gabriela Pichlers Äta sova dö. Bara 30 dagar kvar till premiären den 5 okt. Are you ready?

Nu Äta sova dö

Recasting Filmhistory - The Expendables

Ibland måste man ta till drastiska åtgärder för att uppdatera ett otidsenligt filmutbud. Låt oss därför gå tillbaka till castingens mest avgörande ögonblick, de där filmhistoriens hjältar och mest ikoniska roller skapas. Och så tänker vi om. Välkomna till lite befriande filmhistorisk retuschering.

I augusti hade detta mausoleum över svunna tiders manlighet premiär med testosteronstinna actionfarbröder som Sylvester, Bruce, Arnold, Dolph och Chuck i rollerna. Jag vill, naturligtvis helt utan ersättning, föreslå rollbesättarna detta till uppföljaren nästa sommar - Expendables 3.  I rollerna: Angela Basset (Strange Days), Pam Grier (Foxy Brown), Linda Hamilton (Terminator), Michelle Yeoh (Crouching tiger, Hidden Dragon), Rooney Mara eller Noomi Rapace (Män som hatar kvinnor), Sigourney Weaver (Alien), Uma Thurman (Kill Bill), Carrie-Anne Moss (Matrix) och Anne Parillaud (Nikita) 

Nytt namn på listan!

Jag tackar bloggläsaren Evelina Kloth för att hon uppmärksammade mig på att Massy Tadjedin inte finns med på listan. Massy är en amerikansk regissör med iransk bakgrund som gjort Last Night från 2010 med Keira Knightley i huvudrollen. Hon har också producerat och skrivit manus till flera filmer. Om du också saknar en regissör på listan ska du naturligtvis skriva till mig så ordnar vi det. 

Nämen det bidde ingen grupp det blev en Facebooksida istället

Nu morfades gruppen om sig till en sida istället. Välkommen in och gilla!
https://www.facebook.com/pages/Feministisk-Filmfasta/

En livsstil, en blogg och en Facebookgrupp

Nu finns Feministisk filmfasta på Facebook också. Tanken är att man där skall kunna utbyta idéer, tipsa om filmer eller köpa/byta filmer med varandra. Facebooksidan hittar du här. Men det är fortfarande på bloggen det händer så att säga. Det är här du hittar alla texter i sin helhet.

Missa inte startskottet för den filmiska damstafetten!

Ni som följt bloggen vet kanske att idén till fastan föddes när jag såg en intervju med den genusinriktade historikern Yvonne Hirdman. När hon fick frågan om vad hon tyckte om dagens feminister svarade hon att vi borde ägna oss mer åt konkreta saker som att skriva Wikipedia -artiklar om kvinnor än att debattera i media. Filmfastan är mitt sätt att ta upp den stafettpinnen med målet att på ett humoristiskt sätt väcka liv i frågan om bristen på jämställdhet i filmbranschen och skapa ett arkiv över filmer av kvinnliga regissörer. Nu lyfter jag startpistolen och skjuter startskottet för den filmiska damstafetten där svenska kvinnliga filmare tipsar om filmer som berört eller upprört dem av andra svenska kvinnligare filmare. Och härmed skickar jag Yvonne Hirdmans stafettpinne vidare. Ta emot! På första sträckan:

Lisa Langseth

Regissör till Till det som är vackert (2010). Under hösten spelar hon in sin andra spelfilm, Hotell med planerad premiär hösten 2013.

Lisa Langseth med skådespelarna Mira Eklund, David Dencik, Alicia Vikander
under inspelningen av Hotell Foto: Isabel Juhren

- Jag tackar för tillfället att slå ett slag för dokumentärfilmaren Linda Västrik. Jag såg Lindas dokumentär Pappa och jag 1999 och blev både berörd och provocerad av hennes totala självutlämning. En extremt modig film. Jag har ofta undrat vart hon tog vägen tills jag hörde att hon bott i långa perioder hos nåt pygméfolk i Kamerun och Kongo och där jobbat med en dokumentär som går under namnet Inkulkal. Den filmen vill jag verkligen se. Hörde att den skulle ha premiär nu under 2012. Stämmer det, Linda?

Om filmen: 

Pappa och jag  41 min, 1999

Linda Västriks far har i alla år hindrat varje försök från hans dotters sida att upprätthålla en kontakt mellan dem, och vägrat erkänna henne som sin dotter. Han lever kvar i det förflutna, fylld av bitterhet och självömkan, straffar sin dotter för det han den gång för många år sen upplevde som svek från hennes mors sida. Linda försöker i filmen få honom att gå med på att genomföra ett gentest, för att bevisa för honom att hon är hans biologiska dotter. Hon vill konfrontera honom med sanningen om den smärta han påfört henne, och att förstå varför. Ett desperat försök att vinna den kärlek han är oförmögen att ge henne. En oerhört smärtsam, men också mycket rolig film, som i slutändan handlar om att lära vad man kan och inte kan ändra, och hur man, trots allt, går vidare.

Filmen går att hyra här

Nytt namn på listan!

Vi hälsar Haifaa al Mansour, Saudiarabiens första kvinnliga spelfilmsregissör välkommen till vår filmlista. Haifaa är född 1974 och har tidigare gjort tre kortfilmer; Who?, The Bitter Journey, The Only Way Out. Men nu är hon alltså aktuell på Venedigs Filmfestival med sin första spelfilm Wadjda, en film om en flickas dröm om en egen cykel.