The Countess - Julie Delpy

Du kan se detta som vilken gotisk vampyrfilm som helst. Eller så kan du se det som ett indignerat feministiskt drama om ett medeltida justitiemord.

Den ungerska grevinnan Elizabeth Báthory är en av rikets mäktigaste kvinnor. Som änka till greve Nadasky har hon ärvt en stor förmögenhet, ett slott och enorma jordegendomar. Tack vare sin fallenhet för affärer har hon dessutom förvaltat sin förmögenhet så väl att konungen och själva statskassan snart står i skuld till henne. Men när unga kvinnor börjar försvinna kring slottet sprider sig ryktet om den fåfänga grevinnans jakt efter evigt liv och oskulders blod…

Jag skall säga med det samma att detta är en ganska konventionell genrefilm. Den innehåller alltså allt det man kan förvänta sig av en vampyrfilm i form av bleka oskulder, gotiska kreationer, nattlig älskog i vida linneskjortor, avlägset belägna slott och en rad skådespelare med odefinierbar östeuropeisk brytning. Vid det här laget har ju skådespelaren Daniel Brühl blivit något av en "posterboy" för så kallad europudding. Detta är heller inget undantag. Den innehåller en rad, företrädelsevis tyska skådespelare, men också William Hurt och Julie Delpy som grevinnan Báthory.

Som genrefilm är den också oklanderlig. Den ser bra ut, kostymerna är intagande och berättelsen är effektivt berättad. Den är ganska konventionell och mainstream. Men då ska man komma ihåg att Julie Delpy både skrivit och regisserat (och gjort musiken och spelar huvudrollen) den här filmen. Hon är uppenbarligen väldigt angelägen om att få berätta just den här historien. Hon har något mer på hjärtat än att bara få berätta en saga. För under det där lite banala utanpåverket är det tydligt att hon har en helt annan agenda. Hon vill ställa oss frågan: Vem skriver egentligen historien?

Det är många som idag, såhär i efterhand, försöker komma tillrätta med den bristfälliga historieskrivningen vad gäller kvinnor. Genom brev, fotografier och muntliga berättelser försöker man åkalla kvinnor ur historien. Elizabeth Báthory var kvinnan som slutade sina dagar inmurad i en vägg, berövad alla sina privilegier och egendomar. Hon är idag känd som en av historiens värsta seriemördare. Delpy ställer oss frågan om Báthory möjligen, i en tid av häxprocesser och intellektuellt mörker, kan ha fallit offer för ett medeltida justitiemord? Kan hon som ensam mäktig kvinna, efter att ha nekat sin blygd i arrangerat äktenskap med sin kusin, blivit utsatt för en komplott? För vem är det som skrivit historien? Männen eller kvinnorna? De mäktiga eller de maktlösa?

Just vampyrgenren känns därför som ett ytterst medvetet val av Delpy. Dess tuktade kvinnliga sexualitet, oskulds- och ungdomskult understryker varför Báthory kan ha upplevts som ett hot av sin samtid. Hon lever ut sina lustar, älskar fel och passionerat, vägrar anpassa sig och rätta sig i ledet. Och det är därför som den här typen av film gör mest nytta i mainstreamhyllan, rygg i rygg med kyska Twilight. Nu kanske du säger att Delpy faktiskt inte har en aning om ifall det var så att Báthory var oskyldig till alla de där morden. Nä visst, hon bara leker med tanken. Precis som de som tecknat grevinnans livshistoria för eftervärlden – som en av världshistoriens värsta massmördare.

Julie Delpy har tidigare gjort Looking for Jimmy (2002), 2 Dagar i Paris (2007), Le Skylab (2011), The Right Profile (2012). Hennes 2 dagar i N.Y går upp på svenska biografer i höst.