Claire Denis utbildade sig på den franska filmskolan La
Fémis och arbetade därefter dels med egna kortfilmsprojekt och dels som
regiassistent åt Wim Wenders och Jim Jarmusch. I en rolig intervju i det
franska kulturmagasinet Sofa säger hon, apropå samarbetet med Wenders och
kontrasten till det konforma filmskolelivet:
”I discovered a very different form of production: there
wasn’t on the one hand the screenplay, the budget, the choice of actors, the
music… Everything was absolutely connected and deep down that’s what I was
looking for. To also have the time to drive, drive, drive whilst listening to
music, and dreaming up the screenplay which was being modified day by day by
calling Sam Shepard. It was something indescribable for a little French girl.”
Resultatet av denna amerikanska bilkörning blev kanske inte
helt oväntat Paris, Texas. Själv debuterade hon 1988 med Chocolat, en delvis
biografisk film om koloniala maktstrukturer i Västafrika och en ung vit flickas
relation till familjens svarta tjänare. Denis spenderade från det att hon var två månader långa perioder i Kamerun, Somalia, Djibouti och Burkina Faso vilket är
platser hon gärna återkommer till i sina filmer. Märk väl att det framförallt
ett vitt kolonialt perspektiv på Afrika vi möter i hennes filmer.
Denis arbetar gärna med sitt eget ”dreamteam” och genom
inspelningen av Jim Jarmusch Night on Earth kom hon i kontakt med två skådespelare
som skulle komma att bli oerhört viktiga för hennes filmskapande. Det är de två som i
filmen möts en natt i en taxi i Paris - Isaach De Bankolé och Béatrice Dalle. De har
sedan återkommit i flera av hennes filmer. Andra som återkommer är klipparen
Nelly Quettier och kanske framförallt fotografen Agnès Godard. De möttes i samband med
inspelningen av Wim Wenders Himmel över Berlin och har inte slutat att samarbeta sedan dess.
Ett annat återkommande tema i Denis filmer är den moderna
klasskildringen. Här skildras Paris som en plats där västafrikanska och
litauiska gästarbetare hankar sig fram genom låglönearbeten som pizzabagare,
tunnelbaneförare, gatumusiker och stripdansare.
Claire Denis senaste film 35 shots of
Rum är enligt mig hennes kanske absolut bästa film. Det är en skildring av en
ensamstående pappas kärleksfulla relation till sin dotter som är på väg in i
vuxenlivet. Den utspelar sig i en utpräglad fransk arbetarklassmiljö, i en
typisk parisisk multietnisk banlieue, långt ifrån de tjusiga borgerliga miljöer
vi är vana att se i de franska filmer som kommer på bio i Sverige. 35 shots of Rum fick heller aldrig svensk distribution.
Trots att den, i den inflytelserika brittiska tidningen Sight
and Sound, listades som en av årets bästa filmer 2009. Jag kommer hursom utan
tvivel att återkomma till Claire Denis framöver på bloggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar